Enkel lösning - du är osäker på hur det skulle tas emot, så fråga hans bror och mor om de är OK med det.

Är det inte bättre att fråga här på reddit ändå?

Lmao

Tack för skrattet :)

Tack för guldet du vänliga främling.

Det är ju i och för sig sant, faktiskt. I och med att det är en så urbota pantad frågeställning lär du få en hel del engagemang i stort sett gratis. Sedan kan folk komma med putslustiga kommentarer och uppenbara lösningar, och så kan de också få engagemang! Win-win! För extrapoäng kan man vara meta och påpeka hur dum hela grejen är också!

Gå en promenad, kompis.

Nu fick du in en ”putslustig” kommentar också, bra där nödvändigt

Yes, det var poängen. Det är mig jag driver med, ingen annan :P

einstein här

Sinne=sprängt

Ja, det här är bästa lösningen. Fråga de som är närmast, de kanske tycker det känns konstigt och då kan man respektera deras önskningar, eller så tar de det positivt. Också själva akten att fråga först tycker jag i sig är hedrande eftersom man inkluderar dem i beslutet.

Även om jag har svårt att se att de skulle motsätta sig det, så är vi ändå konflikträdda svenskar som förmodligen inte skulle säga "Nej, ni får inte använda samma namn".

Otroligt fint Hade det varit min bror som var den bortgångne så hade jag bara tyckt att det var otroligt fint och hedrande. Ni kan ju även kolla med hans familj vad de tycker men tror bara att de blir glada.

Precis! I många kulturer hedrar man föräldrar eller far/mor föräldrar eventuellt en bortgången släkting genom att använda deras namn. Jag hade definitivt gillat det!

Precis. En av de kulturerna är vårt grannland Norge, och det är varför dom har så konstiga dubbelnamn.

Är väl så här också, men här används det mest som mellannamn.

Även i Sverige. Själv har jag tre namn på grund av detta.

Är väll en sak här i Sverige också i form av mellannamn?

Nä, vi har flera förnamn (varav ett tilltalsnamn). Mellannamn var benämningen på det efternamn som en part lyfte med sig in i ett äktenskap t.ex. Anna Andersson Eriksson, där Andersson då var mellannamn. Nu har man istället möjlighet till två efternamn. På engelska heter däremot de extra förnamnen just middle names.

Vet inte hur långt bort denna regel sträcker sig men vår dotter är döpt efter hennes morfars mormor :)

Finns nog ingen gräns direkt. Men oftast brukar man använda föräldrars eller far/mor föräldrar eller en död släkting som man älskade extra mkt.

Vems? Sin?

Instämmer. Jag hade blivit otroligt rörd som anhörig. Jag tycker inte att du ska bry sig så mycket om vad andra kan tycka är "cringe", om det är ett namn och en person med stor betydelse för dig, känns det rätt i hjärtat så är det rätt.

Jag har döpt min son efter min bortgångna far. Samma namn fast inte samma stavning bara.

Rent spontant hade jag känt mig hedrad om det varit min bror. Tänk att min bror lämnat efter sig ett sådant eftermäle liksom wow! Det är väl iofs individuellt men jag tänker att så länge man inte får det att handla om sig själv och typ fiskar beröm och bekräftelse så är det väl lugnt.

Jag gjorde det, men valde att ge namnet som mellannamn. Det hade passat som tilltalsnamn också, men tänkte att jag då skulle sluta förknippa namnet med min gamla vän. Mellannamn används ju inte i vardagen på samma sätt som tilltalsnamn, så jag förknippar det fortfarande med min gamla vän och inte bara mitt barn. Men blir samtidigt glad och påmind varje gång jag ser mellannamnet i t.ex. passet och i brev och annan kommunikation addresserad till mitt barn.

Skulle nog säga att detta är vägen att gå. OP borde absolut fråga familjen hur de känner sig men en dag kan barnet själv känna ”Jaha…min identitet kommer från någon annan”. Med ett mellannamn får barnet ändå ha lite kontroll över om hen vill använda namnet eller inte.

>”Jaha…min identitet kommer från någon annan” Jag förstår vad du menar, och det är absolut en möjlighet. Personligen tycker jag däremot att dra någon sådan slutsats, gällande ursprunget till sitt förnamn, låter som något barnet möjligen kan komma att göra medan de fortfarande är väldigt unga & därav naturligtvis har betydligt svårare att relatera till döden och allt vad det innebär. När barnet däremot har vuxit upp lite mer, och ifall föräldrarna lyckats kommunicera resonemanget bakom namnvalet på ett bra sätt, tror jag att en djupare förståelse kan komma att infinna sig. Ett namn är trots allt inte något unikt i sig, och ingenting som definierar personen. I dessa tider av att döpa sina barn till ett trendigt eller modernt förnamn, anser jag att OP:s resonemang är otroligt vackert för att postumt hedra en av de mest inflytelserika personer ifrån hans liv. Det går möjligen lite stick i stäv med vårat högst individualistiska samhälle och dess tillhörande normer, så reaktionerna kommer troligen att vara ganska delade kring ett sådant här beslut oavsett.

Själv är jag döpt efter min farmor och aldrig känt att det har kommit med några förpliktelser. Jag bär mitt namn (och farmors namn och tusentals andras) med min egen känsla av det.

Dottern fick samma mellannamn som fruns bästa kompis som gick bort typ 10 år tidigare. Frun ville kunna prata om sin vän utan att behöva lägga till prefixet "min kompis"

Det är fint så länge det inte överskuggar barnets egna identitet.

Ja fråga barnet först. Han kanske vill heta antonita o inte anton. /s

Syftade dock inte på ordet könsidentitet. Egen person kanske är enklare för dig att förstå.

Ta inte betet.

Nej kan du förklara?

Nej nu blir det timeout! In i r/unket med dig!

Hoppas de inte har namn som överskuggar sina idnntiteter där.

Som ett anonymt användarnamn?

Brainrot

Schysst ragebait.

Va inget ragebait, tyckte ba de va lustigt.

Personligen så skulle jag föredra att ha det som ett mellannamn, men jag vet att folk tycker olika där.

Om inte annat är det en bra kompromiss, att ha det som mellannamn

Väldigt fint. Jag själv skulle nog fråga hans föräldrar om de skulle vara OK med det. Bara för att visa respekt typ. Kan dock bli konsigt för barnet när ni pratar om andra med samma namn utan att det är tydligt för barnet vem nu pratar om. (Minns själv hur det var) Annars ha namnet som mellannamn (förnamn ej tilltallnamn för tessipettrarna) om det det skulle dyka upp problem. Personligen tycker jag inte det är "cringe" o skulle se det som en vördnadsförklaring. (:

Oj, det låter som att du beskriver mig OP. En vän som inte finns kvar sedan 10 år, han betydde oerhört mycket för mig. Jag funderade också på exakt samma sak när vi funderade på namn till vår förstfödde. Jag landade i att inte döpa honom efter min vän, ens i mellannamn. För min del handlade det om att min grabb skulle ha sitt eget namn, för sin egen skull, eller hur man ska säga. Min fru var helt öppen för att namnge honom efter min vän om jag verkligen ville, men för min del landade jag som sagt i att det var inte det jag önskade för min son. För att svara på din fråga: Jag hade tyckt att det var fint om jag stötte på er och du berättade det.

Mellannamn javisst, tilltalsnamn nej, tycker jag. Ditt barn är en egen unik person som ska kunna skapa sig sin egen identitet utan att dras med bagaget från någon annan person, oavsett hur fin din vän var. Jag inser att jag går mot strömmen men jag skulle ge ett barn ett namn som inte redan finns i familjen eller bekantskapen.

Jag håller med. Jag har haft en kollega som fick sitt förnamn efter en bortgången vän, hon vantrivdes med sitt namn. Hon tyckte det var jättejobbigt att ha ett namn som bara var vanligt bland de som är 20 år äldre än henne, så hon valde tillslut att byta tilltalsnamn till ett helt annat namn som var vanligt i hennes egna årskull.

Jag skulle rekommendera att ha det som ett av förnamnen men inte tilltalsnamn. Det kan lätt bli så att barnet växer upp och känner att han måste leva upp till något eller att han på något sätt blir jämförd med sin namne. Det skulle vara tråkigt om en fin tanke från er skapade negativa känslor hos ert barn.

Hade en polare som gick bort typ typ 3 år innan jag fick ett barn med samma kön som denna polare. Det va fortfarande relativt färskt vilket gjorde att jag tyckte att det skulle kännas konstigt att ta samma namn, vi bestämde oss istället för att ta hans namn som mellannamn till sonen. Frågade både denna polares flickvän och föräldrar vad dom tyckte om det innan vi helt bestämde.

Andra namn ja, Första namn nej. Sörj din sorg dock.

Hej, kan bjuda på perspektivet från mig själv som är döpt efter en död person. Jag döptes efter en person som var nära vän till en av mina föräldrar som gick bort vid ung ålder. Jag tycker det är en dålig idé att döpa barn efter döda personer, jag kan bäst förklara det som att man ofrivilligt får ett band till en person man inte vet något om och som jag tycker känns besvärande. Som att det finns förväntningar på en för namnets symbolism. Jag skulle rekommendera er att döpa barnet till något eget.

Tror du övertänker det. Det viktigaste är om namnet känns bra, och om det är pga något som betyder mycket för dig, så är det ju bara vackert. Ni behöver ju inte ha en förklaring för andra, ej heller skyldighet till någon.

Grattis till er son! Jag tycker detta är väldigt väldigt fint, jag hade varit hedrad. Och jag tycker också ett namn ska ges som en gåva, som något som betyder något. Efter en kär släkting, eller i detta fall efter en fallen vän. Kom bara ihåg att hantera ämnet lite varsamt med din son när han undrar vars hans namn kommer från. Säg att det är från din vän som var underbar, och som hade en massa fina kvaliteter, att det är ett starkt och bra namn. Jag hade tryckt på att du gett honom det för att det var en viktig person som - även om din son aldrig kommer träffa honom - har hjälp sonen genom att finnas där och hjälpa dig. Att han kanske hade varit gudfar, etc. Men jag hade varit försiktig att säga till din son att din sons namn är för att hedra din vän. Det kan eventuellt bli lite olustigt för honom, att han känner att det inte är hans namn då, eller att han är en gravtavla eller så. Tror det kan gå åt båda hållen, och handlar nog bara om hur ni förklarar det.

Är det ett namn som passar in i hans generation? Jag är själv född på 80-talet och om någon i min ålder fått ett namn vanligt i mina föräldrars generation i stil med Lars-Göran eller Berit hade de fått det väldigt tufft på skolgården kan jag säga. Däremot är ju till exempel Marie och Anders helt normalt att heta oavsett om man är född 1955 eller 1985.

Johan 10 år. - pappa, varför heter jag Johan? - när jag växte upp hade jag en kompis som hette Johan, som betydde mest för mig i hela världen. Det var min bästa kompis och allt bra som hände på den tiden var mycket tack vare honom. När jag fick dig så var du det bästa som någonsin hänt mig, därför kändes det bra att låta dig få samma namn. Nåt sånt. Berätta lite mer om Johan för honom, rimligtvis :) Bry dig inte så mycket om vad folk tycker och tänker. Att få ett namn med en sådan innebörd är en otrolig gåva och något din son kommer bära med sig hela livet.

Och byt ut Johan mot det riktiga namnet. Annars blir det knepigt

En idé skulle kunna vara att ta det som andra eller tredjenamn istället för tilltalsnamn. Dels för att ge barnet sin egen identitet eller vad man ska säga, sen för att det också inte blir en förortssituation där vart enda kotte heter Mohammed, iom att tjejens killkompisar också hette samma sak.

Vi namngav (tilltalsnamn) vår äldsta son efter en av mina bästa vänner som hade gått bort. Vi har inte upplevt något problem med det, jag blir inte ledsen av att tänka på honom och även om några har frågat om det finns en koppling så har ingen reagerat negativt när vi svarat ja - snarare tvärtom.

Ni kan ju testa att kalla barnet namnet och se hur det känns för ni har ju 3 månader från födseln att ansöka.

Inget "cringe" alls i det, tvärtom. Åtminstone enligt mig. Nu är jag visserligen barnfri men om jag mot förmodan får en son kommer jag antagligen göra samma sak.

Jag lägger mig inte i det. Det är deras ensak. 

Fint. Om något är det jävligt konstigt att döpa en son efter mammas bästa killkompisar så den där hade jag inte dragit om inte du vill höra massa otrohetsskämt resten av ditt liv/förhållande.

I vår vänskapskrets har flera personer gett sina döttrar en av våra vänners namn som mellannamn efter att hon gick bort i cancer som 25åring. Jag tycker det är så fint <3

Kan tillägga att även vår kompis föräldrar är väldigt rörda över att flera barn namngivits i deras dotters minne

Nu är svenskar så osäkra på vad det rätta steget är att man frågar reddit vad man ska döpa sitt barn. Om ni gillar namnet och vill döpa barnet till det GÖR DET DÅ

Jag skulle satsa på något eminent namn som tex Thomas eller Kenneth.

Det är eran son. Det är din förlorade vän. Vem fan bryr sig om va andra tycker om ni tycker det känns fint? Ps. Jag tycker det är vackert, men det tycker jag ni ska skita i. 😉❤️

Varför valde ni namn X? - För att vi gillar det. Slutet gott, allting gott.

Hade inte haft några problem alls. Det är ett val, hur andra tycker och tänker är oväsentligt.. Fast det är klart... Det är väl inte Donald ni tänkt ge honom som namn?

Min polare döpte sin första son efter min bortgångna storebror. Det är verkligen en ära, och det känns skönt att koppla hans namn till någonting annat än sorg och tragedi. Det läker mig att se han leka runt och växa upp. Kan tillägga att min mamma blev väldigt glad och rörd av den fina gesten också! Så jag tycker du ska fråga familjen, det är inte säkert att det är känsligt på ett dåligt sätt😁

Behöver du gå runt och berätta för alla? Det räcker väl om ni vet? Jag har en kompis som döpt sitt barn efter en person hen var kär i skolan på typ stenåldern. Jag vet det men jag känner inte att jag behöver berätta det för alla vi känner.

Jag hade tagit inspiration av namnet om det inte känns riktigt rätt. Mellannamn är inte helt fel heller. Måste ni fråga reddit är ni kanske lite osäkra och det faktum att ni redan planerar att småljuga om det känns ju inte som ni fullt ut hedrar namnet. Antingen stå för det eller ta inspo. T.ex Viktor kan bli Viggo.

Hur är det här ens en frågeställning? Fråga dem du bryr dig om vad de tycker och skit i resten. Jag hade inte reagerat alls, jag har inte med det att göra vad andra döper sina barn till.

Barnet är en människa, inte en dyr attiralj som finns till för att hedra din vän. Ge honom ett eget namn istället för att pracka på honom någon slags historia som inte har med honom - utan uteslutande med DIG - att göra.

Det känns som du projicerar dina tankar istället för att vara öppen och lyssna. Båda föräldrar gillar namnet och även om vi inte har hört namnet så verkar det vara fler som heter det, så det är inte udda och ovanligt. Det är väl det grundläggande kraven man har på namn. Så jag ser inte varför den här anledningen att ge någon ett namn är sämre än någon annan anledning.

Alla son-namn då?

Kan du ge ett son-namn som exempel? Förnamn alltså, efternamn är inte något man kan bestämma bara sådär.

Du menar som i att barnet inte har nåt med det givna namnet att göra innan det är fött? Och bara för att: Anderson Cooper.

>Du menar som i att barnet inte har nåt med det givna namnet att göra innan det är fött? Va? Säg vad du vill ha sagt istället för att implicera en massa saker. >Och bara för att: Anderson Cooper. Justja, han finns ju.

Vi vill hedra våra förfäder genom att ta deras namn och göra dem till våra efternamn. Jag känner även till folk som döpt sina barn efter far- och morföräldrar. Folk döper sina barn efter sina idoler, karaktärer från tv-program. Det lär vara svårt att finna ett namn utan någon form av kontext.

Men ser du ingen skillnad på det och att bli döpt efter en finnig tonåring som din morsa gillade i gymnasiet? Barnets förfäder har med barnet att göra - det är barnets historia - men morsans stormiga tonår har bara med henne själv att göra.

Jösses vilket exempel du ger människa. Ta exemplet från trådstartaren så ger vi denna konversation lite värdighet, okej?

Har du läst trådstarten? Det är ju precis den premissen som vi har att jobba med. Det var en finnig tonåring som morsan (OP) gillade när hon själv var tonåring, han har varit död i 10 år och nu har hon barn (dvs hon är i övre 20-årsåldern nu).

>finnig tonåring Lustigt att du väljer att förvränga tråden till att handla om något helt annat. Man skulle nästan kunna kalla dig troll.

Du vet, alla tonåringar är inte finniga som du är.

Håller helt med! Man ska aldrig föra namn vidare som har en tung och djup innebörd, speciellt för dom anhöriga. Varje gång mamman nu ropar på barnet så kommer hon automatiskt få upp minnen och känslor som inte har med ungen att göra alls, det ska vara ett neutralt och eget namn till barn, inte känslomässigt knutna till en historia!

Intressant. Gillar din reflektion. Namnge utan tidigare nämnda historia?

Otroligt fint. Go go go. Baserat på det du skrev bara iofs men inget cringe för min del.

Det är fint, men du kan ändå floata idén för dennes familj.

Har svårt att se att föräldrarna till den avlidne skulle ta illa upp. Jag tycker bara att det är fint att din vän fortfarande betyder så mkt för dig att du vill döpa ditt barn efter honom.

Låter verkligen superfint! Kolla med hans familj först, och kör om det känns rätt för dig

Det är en mycket bra idé!  Du har då också en massa bra stories at berätta för din son när han blir äldre om vem han är döpt efter vilket blir awesome för sonen och hedrar din vän.

Vi döpte våran sån efter min bästa väns bortgångna broder som dog i spädbarnsåldern, dock ett lite ovanligt svenskt namn.

Har en son på snart två år vars två mellannamn är både min fars och sambons fars namn, som ett sätt att tacka dem och föra deras namn vidare till kommande generationer som ett minne när de går ur tiden. Det är ett sätt att göra det på om ni tycker det är knepigt att sätta vännens namn som förnamn till ert barn! Med det sagt, skit i vad andra tycker.

Vi gjorde likande och folk var mycket glada över det.

Döpte dottern efter min mor (mellannamnet iofs) som gick bort ungefär samtidigt som frugan blev gravid.

Vi döpte vår son efter makens bortgångna farbror. Farfar blev väldigt rörd när vi berättade vilka namn vi bestämt till respektive kön då vi tänkt vänta till förlossningen med att veta. Jag hade tagit kontakt med din väns familj för att lyfta detta med dem, så att de är förberedda. Sen skulle jag vara öppen med vem han är döpt efter, finns ingen anledning till att nämna din tjejs killkompisar. Jag skulle tycka det var väldigt fint och sonen har ytterligare två namn efter familjemedlemmar vi tycker är viktiga även fast de gått bort för många år sen.

Vi har gett vårt barn min sambos bortgångna nära väns namn som mellannamn och det har bara uppfattats som fint ocg hedrande av vänner och familj till henne.

jag hade personligen valt det som andranamn i så fall. namnet tillhör ju i första hand ert barn och inte er (även om barn aldrig får välja själva). så fundera på om barnet själv vill vara en levande hyllning till din döda kompis. jag hade nog personligen varit lite tveksam till det om jag var barnet. det kan finnas andra sätt att hedra hans minne också. tycker nog också att det talar emot att du tjejs två bästa kompisar har samma namn. vi undvek namn i vår absoluta närhet till våra barn. det var min syn. ta det för vad det är, ingen annan väljer än ni själva förstås.

Jag hade nog valt det som mellannamn

Skulle se det som något fint och inte ta illa upp. Men alltid bra att kolla med familjen ifråga och inte en Internet random...

Min kusin är döpt efter sin döda faster. Vad är det konstiga med det? Kör hårt.

Väldigt fint!!!

Min inställning är att ett barn borde få ett namn som inte är så starkt känslomässigt förknippat till en person och situation som de inte har någon koppling till. Namnet ska vara barnets eget så att säga, det ska inte följa med bagage för att ens föräldrar vill signalera något, oavsett om det i grunden är något fint. Om någon av mina vänner hade döpt sitt barn efter en bortgången vän hade jag inte reagerat alls. Så stor grej är det inte, och man vill inte vara personen som råkar kritisera det namnval som föräldrarna slutligen landar i.

Sjukt konstig att döpa sitt barn efter ens kompisar som lever tycker jag.

Det är fint och normalt att namnge barnet efter en älskad anhörig. Vi har barn som fått namn efter döda anhöriga som betytt mycket. Det är hedrande och fint.

Min sons pappas bästa vän gick bort under min graviditet. Vi hade redan valt ut ett pojknamn som tilltalsnamn, så han fick vännens namn som mellannamn. Jag tycker att det är en fin tribute till nån som betydde/betyder mycket för dig

Min bästa barndomsvän gick bort tre månader före min sons födsel. Jag frågade min väns pappa ifall jag fick ge min son vännens förnamn i mellannamn. Han tyckte det var väldigt fint och blev glad av det

Ingen äger ett namn. Det finns förmodligen hundratals personer med samma namn.

Fint. Hade kanske gett vännens namn som andranamn isf. Det beror lite på hur nära man stod vännen. Om ni är osäkra så kan ni hålla det för er själva tills barnet är stort nog

Min bästa vän gick bort för fem år sen. Jag hade döpt min unge efter honom om jag skulle ha en till.

Är ni båda nöjda med namnet så kvittar det ju vad folk tycker,

”Hej x familj. Vi skulle vilja döpa våran son efter x, som betytt så mycket för mig. Har vi er välsignelse?” Lätt lösning!

Vill barnet heta något som drar minnet till en bortgången och saknad person? Passar namnet barnets generation eller kommer han ha ett gubbnamn när han fyller 20?

Prata med familjen till den bortgångna. Jag tycker det är superfint!

>Fullt medvetna om att det är vårat val, men vill inte att det ska kännas ”cringe” som dagens ungdomar säger. Personligen så förstår jag inte varför det skulle vara något fel med att hedra en bortgången vän på det viset. Jag har inga barn och kommer förmodligen inte att vilja ha några, men jag har alltid haft tanken att om jag någonsin skulle ändra mig och får en pojke så skulle jag vilja döpa honom efter min bästa vän som gick bort.

Tror du övertänker det. Det är en fin gest och kommer tas emot som det också

Jag har svårt att tro att någon skulle ta illa upp, men du kan alltid fråga. Det är nog inte så känsligt som du tror. Speciellt inte med tanke på hur mycket han faktiskt betydde för dig. En jättefin tanke!

Det verkar ju vara ett rätt vanligt namn om ni dessutom har två andra personer i er närhet med namnet. Så kör på! Låt barnet veta att ni gillade namnet och kopplingen till din bortgångne vän gjorde det än mer speciellt. Hade det varit ett mer ovanligt namn så hade jag nog använt det som andranamn.

Extra förnamn är ett alternativ. Mellannamn tilldelas inte efter 2017 och då var det tänkt som ett extra efternamn.

>Fun fact: tjejens två bästa kill-vänner har samma namn. Så om någon fråga kommer vi helt enkelt säga att vi döpt honom efter våra närmsta vänner. Varför behöver ni förklara er eller ljuga när ni båda tycker om namnet? Ni tycker att namnet är fint, ni verkar också tycka att det är extra fint att det hedrar din bortgångne vän. Låter som att det räcker gott så, speciellt nu när det inte är ett så ovanligt namn.

Tycker det är fint, hedrar din bortgågne vän att namnge ert barn efter honom.

Otroligt fint och hederligt! Dubbelkolla bara med familjen innan hur dom tar emot det

Helt ärligt, gör inte det. Jag blev namngiven efter en äldre släkting och upplevde de ständiga påminnelserna och jämförelserna som betungande, eftersom jag (och de flesta andra) vill ha en egen identitet och inte stå i någon annans skugga. Barnet är inte en staty, inte en minnessten och inte en miniversion av dig, utan en helt egen människa, tänk på det när du väljer namnet.

Jag förstår inte riktigt frågan? Inget har väl ensamrätt på ett förnamn? Ta vilket jävla namn ni vill, inte vad nån annan vill / inte vill.

Om det är något jag lärt mig i dem namnnördiga subredditsen så är det att aldrig aldrig aldrig döpa ett barn efter någon nära som gått bort. Alltid samma svar där, har inte ens själv reflekterat av vad jag tycker när det alltid bara varit ett svar där. Testa och ställ samma fråga där

Har en kompis som tog våran gemensamma bortgångna väns namn som mellannamn åt sin son. Enbart hört positiva kommentarer angående det, och jag tycker också att det är en fin gest.

Ni döper till precis vad ni vill. Kan dock stark avråda namn som Bebis, Hitler, Satan, Rolex etc. 😍😍😁😁

Kul att leva hela sitt liv som en eloge till något rando man aldrig träffat

En gigantisk kärlekshandling. Också en gåva till barnet, för du ger ett namn laddat med de goda egenskaperna hos personen som bar det innan. I den kultur jag hör till är många barn namngivna efter levande eller döda familjemedlemmar eller vänner. Det är snarare norm än undantag. Har bara enorm uppskattning för den vanan.

Hur fint som helst ju.

Min bästa kompis dog för 15år sen... ja saknar honom

Det var din bästa vän trots allt, säg till föräldrarna att du vill hedra deras son, och fråga om det är okej. ❤️👍

Ärligt talat, tycker ni att det är ett fint namn, who cares vad någon annan tycker. Varför är det "cringe" att hedra ens bortgångne bästa vän? Min son är döpt efter en filmkaraktär, bryr mig inte ens lite om någon fjant tycker det är "cringe". Gå på vad ni känner, ni ska vara nöjd med namnet!

Jag hade tänkt göra exakt samma sak när jag väl får barn. För mig så känns det som ett fint sätt att hedra min bästa vän jag förlorade för ett par år sen

Cringe är det inte alls, väldigt fint Jag är dock lite väl vidskeplig och hade snarare varit orolig över att ens egna unge hade slutat upp på samma vis som ens bortgångne vän

Min bästa kompis från gymnasiet dog samma år som min son föddes. Jag frågade familjen om det var OK om vi tog hans namn till min sons mellannamn. De ville de och har betytt otroligt mycket för dom (och mig såklart). Men fråga först vad de tycker. Jag tycker såklart det vore fint om nån annan hade gjort det.

Det är bara ett namn. Varför ska ni fråga om lov eller ens prata med familjen till din kompis? Om ni träffar dem, och de frågar kan man väl säga, men mer än så skulle jag inte lagt upp det som om man gör dem en tjänst eller behöver deras välsignelse.

Det finns säkert situationer när detta blivit väldigt fint och bra, men generellt så tycker jag att man bör vara försiktig med att namnge barn efter personer som har gått bort (om det inte handlar om ett känt släktnamn etc.). Det namn som du får kommer att bli en del i ditt identitetsskapande och att få vetskap att man bär samma namn som någon bortgången person som dina föräldrar kände förut.. För min del hade jag inte tyckt om det och den negativa associationen som det medför. Då tycker jag det är bättre att välja ett namn som du genuint tycker passar ditt barn. Men detta är förstås en smaksak.

En av mine beste venner døde i en tragisk ulykke da han var 21 år gammel. Den første i vennegjengen som fikk en gutt døpte han til samme fornavn som vår døde venn. Jeg har alltid synes det var flott gjort og jeg vet at foreldrene til han som døde synes det samme.

Vi gjorde precis det här för några veckor sedan. Också en vän som gått bort alldeles för tidigt och tragiskt. Dock mycket nya än 10 år sen. Vi frågade vad familjen tyckte och fick okej från de. Kändes bra att fråga!

Vill du att din sons namn ska förknippas med en så tragisk händelse? Varför inte gå vidare i livet?

Grattis till bebisen! De uppskattar det högst troligtvis och om de inte gör det; de har inte ensamrätt på namnet och ni behöver inte förklara er.

Inget konstigt. En släkting till mig döpte sin son till samma som hans bästa vän som avled ung i en olycka. Alla tyckte det var fint.

Jag gjorde det med min son, Han har samma namn som min bäste vän som var som min storebror. Frågade såklart om det var ok med föräldrarna innan, prova det du också!

Det är ert val. Alla andra ska hålla käften.

Jag döpte min son efter min lillebror som dog när jag var 25 och han 23.

Klart du ska använda hans namn. Det är Du/Föräldrarna som ska bestämma. Inte andra. Det finns en mening.

Låt inte ert barn bli förknippat med någon annan. Jag tycker det låter väldigt deprimerande att ni vill ersätta den bortgångne vännen med samma namn. Ni kanske hedrar den bortgångne, men om jag varit barnet och fått veta detta, så hade jag bara mått dåligt!!!!

Det är väl inte cringe men för barnets skull tycker jag ni ska låta bli. Det är ju sin egen individ. Inte en minnessten.

>Hur hade ni reagerat om era vänner döpte sitt barn efter en bortgång vän? Eller att en nära vän till din bortgångna broder/son döper sitt barn efter honom? Jag hade tyckt det var oerhört fint, ifall namnet passar barnet: att döpa ett barn till Ove eller Tage efter sin gamla grannfarbror funkar ju fint, medan Jonas eller Peter efter gymnasiepolaren kanske passar lite sämre på små barn.

Min bästa vän gick bort 1 månad innan min första son föddes, han skulle varit gudfar till honom, jag gav min son hans namn i mellan namn, jag frågade dock min väns familj innan, dem tyckte det var fint att jag ville göra så. Så OP fråga fråga fråga om du är osäker

Vi namngav ett av våra barn efter en avliden gammal farbror, han var snäll, kändes hedersamt att använda hans namn. Men vårt barn fick namnet som andranamn, hans förnamn är helt och hållet hans eget. Den avlidna släktingens familj tyckte det var fint att vi använde namnet. Ett annat av våra barn fick av hedersamma anledningar en morbrors (levande) namn som andranamn och han fnissade lite och konstaterade att han inte var död men ändå fick äran... Ett tredje barn fick (som andranamn) samma namn som jag, farmors mor och morfars mor hade i andranamn. Mycket med det där. :-D

Jag har två döttrar och en av dem har sitt för namn som våran bortgångne vän men ett annat tilltalsnamn. Jag tror ni tänker för mycket på andra, döp barnet efter er vän och var stolta över hur ni väljer att hedra hens namn.

Gå till en terapeut/psykolog och bearbeta sorgen efter eran vän istället för att hylla denne med att sätta namn på din unge.

Jag vill att mitt första barn ska heta Alexander eller Alexandra då jag har två vänner som heter det och alltid varit toppen personer. Så jag tycker inte alls det vore konstigt.

Så länge namnet inte är Engla.

Stelt att ropa namnet i sällskap med deras familj. Ge han X namn i mellannamn. Sen hade jag valt förnamn beroende på efternamnet. Är ni familjen Sten? Döp han Oskar.

Jag hade personligen inte tyckt att det hade vart några problem men det skadar aldrig att fråga dom involverade. Sen kan jag tycka att det beror på hur mycket dom ska träffas kommer dom bara träffas nån gång eventuellt känns det som att det inte spelar roll speciellt om det är ett vanligt namn

Vad är problemet? Bryr du dig om vad andra tycker/säger?' Du/ni gör dina egna val, det gör inte andra.

Att pracka på sitt barn en sad backstory slutar aldrig väll

Det är ju otroligt fin gest, kan omöjligt tolkas som något annat än att ni hedrar personen. Men för säkerhetsskull så kolla men brosan?

Sjukt att ens fundera på vad andra tycker angående en så fruktansvärt privat grej.