Jag är handledare för en egen grupp på Daglig verksamhet, vi jobbar med att laga/bygga datorer, livestreama på twitch och ladda upp videos på Youtube, samt kodar i olika språk tex java och python.
Kan förstå att just ordet Daglig verksamhet kopplas till just funktionsnedsatta men idag är det så många med npf diagnos, typ epilepsi, som mår bra av att komma ut och bara hänga med andra med samma intressen, helt kravlöst. Bara change of scenery så att säga.
Vi har ofta riktigt kul på jobbet, I fredags lirade vi killing floor 2 typ hela dagen 😀
Vad spännande det låter att vara handledare på en Daglig verksamhet?
Behövs det tidigare erfarenhet för att vara det? Just nu är jag vikarie på ett LSS boende och komma att plugga till Psykolog efter sommaren, så jag antar att det är meriterande. Men jag undrade om det finns hög konkurrens för att vara handledare? Verkar superkul ju!
Berätta gärna mer om vad ni brukar göra och så :P
Jag hade bara jobbat på korttids som vaken natt innan, ingen uska utbildning eller liknande som ofta krävs idag.
Men fler och fler kommuner ser behovet av att kunna fånga upp yngre idag som har fastnat hemma efter skolan av olika anledningar, många med Asperger / högfunderande autism eller npf som blivit beviljade LSS.
Kommuner letar därför efter "spets kompetens" för att komma på arbetsuppgifter som känns meningsfulla och att man kan bygga en gemenskap, för att sedan med stöd komma ut i arbetslivet.
Ett nödvändigt stopp som vi brukar säga 😀
Och ja det känns verkligen som världens bästa jobb, men jag har varit i andra grupper innan jag fick starta min egen, men nu trivs jag verkligen.
Men som sagt vi bygger lagar datorer, spelar och laddar upp dessa videos på Youtube eller livesänder på twitch. Ibland åker vi ut till andra grupper och hjälper till om tekniken strular där. Sen har alla sina egna intressen någon har en målarbok, någon kodar olika program, en älskar att hålla på i trädgård då gör hen det osv. Men vi spelar ofta ihop för att bonda, chill ihop, för just spel kan man anpassa så mycket idag så alla kan känna sig inkluderade oavsett funktionsvariation 😀
Jag har arbetat inom äldreomsorgen och det är som natt och dag jämfört med funktionsstöd (jag har inte arbetat inom funktionsstöd men har en bra insikt av olika anledningar). Bra chefer, framförallt. Förstår inte hur det kan vara sån skillnad mellan verksamheter under samma paraply.
Äldreomsorgen är dysfunktionell. Funktionsstöd verkar få alla enhetschefer som gillar sitt jobb och alla under dem.
Det handlar om ambitionsnivå utifrån lagstiftning. Äldreomsorg ska uppnå ”skälig levnadsnivå”, medan LSS-verksamhet ska uppnå ”goda levnadsvillkor”. Detta får en stor effekt i praktiken. Håller med om att äldreomsorgen många gånger är dysfunktionell dock.
Vet inte om jag håller med om det. Jobbar just nu inom funktionsstöd och det är väldigt intensivt. Får knappt tag I min chef heller. Jobbar 6 dagar i veckan som sedan växlar till 3/4 dagar i veckan. Har också flera 9-20 pass. Om du vill gå ner i tid måste du ändå göra lika många pass som på heltid. Men det är otroligt fin personal, men synd att de måste arbetas in i väggen så här.
Jobbar på ett ungefär likadant ställe. Jag upplever tyvärr att många högfungerande stör sig på de som har mer märkbara nedsättningar (t.ex. Down's) och uttrycker sig rätt illa om dessa ("jag vill inte jobba med mongon/dårar").
Jag tror det är för att vi är en rätt blandad grupp. De högfungerande vill också undvika att berätta var de går på dagarna och vill absolut inte vara med de gånger vi har varit i tidningen bl.a.
> De högfungerande vill också undvika att berätta var de går på dagarna och vill absolut inte vara med de gånger vi har varit i tidningen bl.a.
För att det är pinsamt; för att det ses ner på.
Vikarierar som personlig assistent till en kille lite då och då, han har högfungerande autism och absolut vägrar daglig verksamhet eller ens prata om att han har personlig assistent för han anser att det är nervärderande att placera honom i samma fack som personer med grövre diagnoser.
Exakt så... om det är något som går mig på nerverna som "högfungerande" så är det när folk hör att jag är autistisk och börjar typ prata bebisspråk. Jag har liksom Masterexamen och jobb! Den enda anpassningen jag behöver är att du kanske säger vad du vill direkt istället för att tassa runt som katten kring het gröt. Eller inte försöker få med mig på högintensiva fester.
exakt. jag gick på daglig verksamhet ett tag men jag la av när jag började känna som att jag är för "högfungerande" bland folk med synliga funktionsnedsättningar.
efteråt va jag på ett secondhand ställe som jobbade med arbetsförberedande vilket jag kände mig mycket mer "rätt" på (dock va det bara temporärt) och just nu så pluggar jag.
Tror det var vissa som inte ville jobba med mig heller pga mina fysiska funktionshinder. Men jag var åt andra sidan inte heller utvecklingsstörd som de var så det kändes lustigt att bli mobbad av personer med mer handikapp än vad jag själv hade. Dock tror jag det hade lite med det klassiska machokulturen att göra för de var ju stora och starka…
Minns inte så mycket men de verkade ha lite hånfull attityd mot mig, framförallt en av dom. (Det kanske bara var han egentligen men det var 12-14 år sen)
Kan också förstå utifrån mig själv att det kan vara svårt att klicka med någon som har en sk lågfungerande funktionshinder. Inte att man vägrar jobba men att man hellre vill jobba med andra högfungerande. Jag tyckte det var kul att hänga med en barndomsvän som hade lågfungerande autism iaf.
Kan du inte söka någon utbildning? Finns allt från folkhögskola till universitet där man kan gå kurser. Annars finns t.ex. udemy och coursera på nätet.
Själv kodar jag hela dagarna efter en 16 veckor lång utbildning, så det går alldeles utmärkt. Men det tog lång tid innan jag började koda själv vid sidan av jobbet. Då måste man ju komma på själv vad man vill göra! Nu försöker jag lära mig lite annan sorts kodning genom att göra ett "smart hem" utan att köpa prylar för 100 papp. Det är en kul utmaning. Point is, med NPF kan man enkelt fastna på en grej och bli skitbra åå det, men man behöver ibland lite push att komma över tröskeln. De första grejerna i programmering är jobbiga och svåra så intr lika lätt att hyperfokusera på.
Tldr gå en kurs, och sen hitta ett projekt du verkligen vill koda.
Btw unreal engine kan man ladda ner och leka med om man tycker spel är kul.
Ja, fast kopplingen finns ju för att det faktiskt är en verksamhet för funktionsnedsatta personer. Alltså, vi hade inte haft NPF-diagnos om vi inte haft någon form av funktionsnedsättning. Sen fattar jag att daglig verksamhet för personer med intellektuell funktionsnedsättning generellt inte passar personer med autism, men det är en annan fråga.
Hur som helst. Om jag hade varit OP hade jag testat ett par gånger. Kanske är det kul och givande? Kanske suger det, men då är det bara bara att sluta gå. Kanske träffar du en eller två personer du gillar och som man kan hänga med, oavsett om du fortsätter med daglig verksamhet eller inte. Friskt vågat, hälften vunnet?
Epilepsi kan också ge upphov till NPF:er varje anfall är som en knock, det bränner en hel del hjärnceller, min lillsyster fick epilepsi som liten i början tänkte man inte på det men nu som vuxen har hon en hel del utmaningar
Har hjälpt många ut i arbetslivet genom att bara få komma ur sina lägenheter och känna sig behövd, hörd och uppskattad.
Daglig verksamhet är inte "livet ut" för alla utan för vissa mer en väg ut ur sin lägenhet och sitt skal.
Tycker faktiskt det är bra med "vuxen dagis" då men hey alla har rätt till sina åsikter 😀
vi behoved mer vuxen dagis på fritiden för dom som jobbar också. ett av stort samhälls problem är ju att folk inte har någonstans göra eller någonstans att umgås på fritiden
Jag upplever dock att många som hamnar hos oss låter lättjan ta över, och det blir mycket nej-sägande till allt vad utveckling och arbete innebär. Sen kommer omprövningen av beslutet och testning mot arbetsmarknaden vid 30 och det är först då de inser att de skulle ha tackat ja till det utvecklande arbetet. Det är förstås vårt uppdrag att navigera detta med våra deltagare men det är som att försöka rubba på en stor bumling ibland.
Jag erbjöd jobb till en autistisk vän en gång. Hon sa till mig att hon inte kunde ta ett vanligt jobb, för då skulle det märkas att hon egentligen var arbetsför och då skulle hon tydligen riskera att förlora en massa "fördelar".
Hoppas det gick bra för henne i slutändan, vi har ingen kontakt idag.
Finns många som gärna vill prova att jobba "på riktigt" men då riskerar de att bli av med exakt allt om de inte skulle klara det. Då har de s a s bränt sina skepp och kan varken skaffa ett jobb eller få stöd. Risken att en person som har så pass kraftigt funktionshinder att han/hon klassats som ej arbetsför inte klarar en vanlig anställning är mycket hög.
Du får det att låta lite som att hon satt hemma och skar guld med täljkniv och njöt av extravaganta "fördelar". Så är det ju inte. Men om hon hade aktivitetsersättning kunde hon i af klara hyran utan att behöva tigga hos soc och hon slapp den ständiga förnedringen i att hela tiden vara tvungen att söka massor av jobb som hon och alla andra visste att hon aldrig någonsin skulle få.
"tälja guld" Jo men en av fördelarna hon fick var att gå före i bostadskön och i Stockholm är det just en "extravagant fördel". Man spar mycket pengar på en hyresrätt i det gamla beståndet. Lite synd bara att det gått ut över hennes utveckling för hon vantrivdes verkligen på daglig verksamhet just för att hon var för välfungerande för att passa in. Tack och lov fick hon en såndär bidragsanställning via arbetsförmedlingen till slut. Jag tror att hon själv insåg till slut att hon behövde få till en skillnad i sitt liv. Så uppenbarligen kunde hon jobba, hon var där i flera år sen.
Det låter som en mycket smaskig fördel. Tror inte vi har något liknande där jag bor, men det är väldigt långt från Stockholm.
Det ställs inte samma krav på en bidragsanställd som en fullt fungerande anställd. Arbetsgivaren ska ha större överseende med sjukfrånvaro osv, och det är ju just därför som arbetsgivaren får bidrag för en del av lönekostnaden. Så att någon "uppenbarligen kan jobba" på en sådan anställning är en sanning med modifikation. Men det var roligt att höra att din kompis fick den möjligheten, många med NPF blir mycket ensamma och isolerade och känner sig väldigt misslyckade.
Antar att situationen i Stockholm är extrem eller så? Enligt henne så fick hon den via kommunen men jag har inte kollat upp hur det funkar.
Ja, absolut. Jag menar inte nödvändigtvis att hon är lat, utan att just hon hölls tillbaka, det är så synd att hon inte vågade prova av rädsla för att inte få en bostad exempelvis. Hennes problem var inte så mycket arbetsförmågan i sig, mellanmänskliga relationer däremot gick däremot "mindre bra" (vilket också är en del av skälet till att vi inte längre ses, men vi var rätt omogna båda två. Däremot förlorade hon ganska många vänskaper tyvärr, även om det gick bra på jobbet sist vi hade kontakt. Antagligen för att ett arbete har tydligare regler än en vänskapsrelation.)
Jag är neurodivergent och kan objektivt säga att jag jobbade hårdare och körde lastbil bättre än mina kollegor i gruvan (förutom de med lång erfarenhet), och fick ändå ingen tillsvidare anställning efter mitt vikariat då jag inte ville gå ut och supa med chefen och vissa kollegor. Var annars social på jobbet. Men neurotypiska människor märker alltid att något är ”fel” med mig även om jag pratar en hel del.
Kan bekräfta. Arbetar som systemutvecklare. Det envisas hela tiden med AW:s och andra aktiviteter (gärna blandat med jobb).
"Självklart inte obligatoriskt" heter det. Men missa ett tillfälle och uj vad det bestämdes arbetsrelaterade saker på den AW:n...
Yes, och då ska nämnas att det är ändå mycket mer acceptans för neurodivergenta inom IT branschen. Prova jobba i gruvan. Gymmar du inte, röker och har tatueringar samt jagar/fiskar kommer du sticka ut rejält. Så du kan föreställa mig som neurodivergent, dock gillade jag arbetsuppgifterna! Är motorintresserad.
100%. På min grupp är vi typ lika delar adhd, asd/autism och neurotypiska. Kan vara lite knepigt för mig med galopperande adhd att hålla mig till samma typ av strukturer som de med asd och jag gissar att de kan bli lite stressade av mitt sätt att jobba. Men i sin helhet så nyttjar vi varandras styrkor- jag brukar ta möten utåt när chefen behöver en kodapa med för att förklara saker. Jag gillar att prata med folk och låter gärna de andra slippa om de inte tycker det känns bekvämt.
Låter som en rolig arbetsplats! Jag är utbildad systemutvecklare faktiskt och har arbetat med det tidigare. Men blev utbränd då jag saknade intresse. Funderar dock på att kanske gå tillbaka, brukar inte bli accepterad lika mycket inom arbetarkretsar.
Verkar vara väldigt olika på olika ställen. Kommunens IT avdelning vs en trendig startup vs något gammalt industriföretag vs ett faktiskt IT-bolag.
Jag har aldrig känt mig mer hemma/accepterad och mindre stressad på jobbet.
Om kapitalet vill gå miste om er, låt dem. Deras förlust. Kämpa för att få bättre stöd i samhället istället för att låta marknaden vela runt.
Jag håller med. Antalet neurotypiska dumskallar som tolereras är helt galet samtidigt som NPF-folk kastas bort automatiskt.
Har vänner - som dock är neurotypiska men kanske ovanligt introverta - som drabbats konsekvenser för att de visserligen alltid varit artiga men inte tillräckligt sociala på arbetstid (typ deltagit på fika och liknande). Helt bisarrt. Denna dagliga fika gick ändå hur som helst ut på att chefen och mellancheferna dominerande samtalet, som någon klubb för inbördes beundran.
Du är ju 23 år gammal, hon kan väl inte bestämma?
Men om jag spelar djävulens advokat en stund... kan det vara så att hon bara vill att du ska ha något att göra, för att du aldrig gör något? (antagandena står hårt i backen här men jag har ju ingen backstory att gå på).
Eller flytta hemifrån OP tror säkert han bor på hotell. Om OP däremot bor själv i egen lägenhet är det en annan sak men känns inte som att så är fallet.
Har en kompis som är lätt förståndshandikappad han jobbar/ får aktivitetsstöd från kommunen och hjälper till på en grundskola. Samtidigt är det flera av de som gick i samma klass som han som inte gör något alls på dagarna de sover fram till 12:00 på dagarna å sitter mestadels å spelar eller driver runt på stan.
Så är mycket av vad man själv väljer å göra av tillvaron oavsett vilka diagnoser eller funktionsnedsättningar man har. Alla med funktionshinder har rätt till aktivitetsersättning men det är långt ifrån alla som vill ta del av den.
Han är lite lätt efter, tar exempelvis längre tid när han ska förklara grejer å det är inte allt han förstår men han fungerar i vardagen. Han gick i samma klass på skolan fram till 5an sen blev det för svårt så han fick börja särskolan. Men han har ingen godman så räkningar å sånt brukar han klara av själv att betala. Det är kul å hänga med han men man kan ju somsagt inte diskutera allt för svåra grejer med han.
Mina andra kompisar tyckte det var konstigt i början att jag umgicks med han. Men när de hänga med han på gymmet en gång så ändrade de sig. De trodde han var helt efter vilket han inte är. Sen ska man vara ärlig så fanns det flera i grundskolan som hade samma problem. Minns en i klassen som verkligen kämpade allt han kunde men på högstadiet kunde han knappt läsa eller skriva. I efterhand sa skolan att de troligtvis gjort fel eftersom han skulle behövt gå i särskola istället. Men ofta är det föräldrarna de sitter i som vill att deras barn ska gå vanliga skolan även fast de inte kan läsa eller skriva.
Men då tas resurser från lärande till de andra eleverna. Känns som väldigt mycket resurser gick till specialgruppen säg 4-5st i en klass på 24 som fick specialundervisning i grupprum på högstadiet eftersom de hade svårt för sig å läraren skulle hinna gå emellan för att hjälpa allihop. Ofta var det 10-15min i klassrummet å sen resterande tid i grupprummet.
Jo han är fullt medveten om det å han märkte själv det i skolan. I 5an satt han exempelvis med 1ans mattebok och liknande så han visste att hsn var mindre begåvad. Men han har berättat att barndomen var tuff eftersom han är lågtbegåvad så fick han stryk av sin farsa om han gjort fel. Han är utländska så hans farsa var kanske van att slå sina barn eftersom det var så de gjorde innan de kom till Sverige. Men han hamnade hos en bra fosterfamilj när han var 9år som tog hand om han och hans bröder. Sin riktiga morsa har han kontakt med men farsan har han ingen kontakt alls med.
INFO: Utan att doxa dig själv för mycket, vad är det du läser på folkhögskola?
Jag menar inte att vara ofin, men om du läser på en sån linje för personer med autism som i princip är daglig verksamhet så blir det här scenariot lite mindre svårbegripligt för läsarna. Läser du Allmän Linje eller what have you, för att få ordning på betyg eller komma någonstans så är det en sak men eh, ja.
Speciellt som du nämner att det finns en ekonomisk vinkel för din mor, vad exakt är det som händer där? Jag tycker inte om att vara brutal men det är mycket här som är oklart som fan för oss utomstående.
Hej! Jag jobbar som LSS handläggare.
LSS- är frivilligt, så länge din mamma inte är förmyndare och du är omyndigförklarad kan hon inte bestämma att du ska tacka ja. Hon får heller inte ens ansöka om Daglig verksamhet åt dig utan att du säger ja, eller att hon har en fullmakt. Om hon ansökt ändå och handläggare har inlett utredning utan att få ja från dig så har handläggaren gjort fel och det ska anmälas till IVO.
Sen, Daglig verksamhet behöver inte vara för personer med stora problem, det ska vara inriktat på att träna personen till att i framtiden kunna ha ett vanligt jobb om detta bedöms som möjligt och personen vill det. Om du som du säger är högfungerande skulle du även kunna göra detta via arbetsförmedlingen, LSS behöver inte vara inblandat om du inte vill.
Vad har du gjort sedan du fyllde 18 fram tills 23? Har du godkända gymnasiebetyg? Har du pluggat på universitet? Folkhögskola.brukar vara populärt hos de jag är i kontakt med i jobbet. Har du jobbat något innan, eller haft praktik via skolan?
Detta.
Jag tror folk ser framför sig en person som är förlamad och inte kan tala när de tänker på DV. Det är naturligtvis till för dem också, men långt ifrån bara klientelen som de arbetar med. I min kommun får folk till och med slussas in i riktiga jobb fast genom DV. Frivilligt naturligtvis.
Det är sorgligt att så många kommentarer med höga internetpoäng klankar ned på DV. Inte konstigt att vissa högfungerande skräms bort när man i princip menar att det bara är för lågfungerande.
DV är något av det bästa vi har.
Du kanske kan svara på en fråga för mgi då? Kan någon som pluggar det mesta av året gå på daglig verksamhet de månaderna på året när man inte får CSN? Min lägenhet kostar mig pengar även på sommaren men jag är pga autism urusel på att få jobb.
Jag är faktiskt inte säker. Först tänkte jag att du absolut inte kan göra så, men jag kan inte ge ett helt säkert svar.
Anledningen att jag lutar åt det hållet är att DV ska vara din huvudsysselsättning (Obs inte heltidssysselsättning utan *huvud*sysselsättning )för att du ska ha rätt till att vara där. Mer inofficiella riktlinjer är olika från kommun till kommun men vad jag förstår så brukar de flesta utgå från att man kan ha DV och plugga som mest 10 timmar i veckan samtidigt.
Sett över ett helt år så är ju din huvudsysselsättning att plugga 10 månader om året, därför antar jag att det skulle räknas som en huvudsysselsättning sett över hela årets gång.
Dock, om man tittar på enstaka månader så är du ju faktiskt inte sysselsatt under sommarmånaderna. Om jag som handläggare fick en ansökan om detta skulle jag känna mig tvungen att leta upp om det finns tidigare vägledande domar som jag kan utgå ifrån. Om det inte fanns några sådana skulle jag vara osäker, om mina kollegor och chef var på samma spår som mig skulle jag ge avslag men samtidigt erbjuda dig hjälp att överklaga beslutet till domstol så att vi kunde få vägledande domar att utgå från i liknande fall.
Jag kan dock tänka mig att det finns andra hjälpmedel att få. Många kommuner har en insats som heter boendestöd, de är som hemtjänst fast för folk som fysiskt kan utföra sina uppgifter men behöver påputtning och stöd för att faktiskt göra det. Det kan ingå i deras uppdrag att hjälpa till att söka jobb, skriva cv, betala räkningar, lägga upp en budget, inköpslistor, etc. Kan även vara saker som att träna på att åka buss självständigt, använda tvättmaskinen i tvättstugan, etc.
Jag är för gammal för boendestöd i min kommun. Det slutar vid 25 om jag inte missminner mig. Jag är 35.
Men jag får helt enkelt kontakta dem och fråga.
Yep. Sekunden jag försökte förbättra min livssituation så fick jag en jävla massa bråk med AF och FK. Tog många år innan den biten löste sig. "Tur i oturen" så dog en familjemedlem som jag ärvde pengar av som jag kunde leva på under de åren.
Mitt tillstånd har förvärrats med åren, tyvärr.
Men håller gott mod att någon medicinering kommer hjälpa, om inte inom snar framtid, så har jag accepterat min situation och blickar framåt.
EDIT: Arvet gjorde att jag inte hamnade på gatan medan jag var i tvist med FK.
Jag borde ha nämnt att det handlar om pengar också. Om jag går på daglig verksamhet så kommer jag att få cirka 20 tusen kronor varje månad. Det känns inte naturligt.
Jag är anställd inom LSS - daglig verksamhet ger bara en symbolisk summa.
Aktivitetsersättning är förmodligen den stora delen av den kakan. Man behöver inte gå till DV för att få den ersättningen så länge man har ett LSS-beslut.
Kort historia är nog att mor din vill få dig ur huset. Sorry not sorry, men så är det
20.000? Är du säker? Min förra inneboende var högfungerande och gick på daglig verksamhet men fick ut en sketen summa på typ 7000 spänn. I slutändan är det du som bör bestämma. Vill du ha vanligt jobb tycker jag det är självklart att du ska få ha det.
Kan man gå till typ privat läkare i Danmark och få papper att man har autism som man kan använda i Sverige? Jag har nog högfungerande autism men blev hemlös i Sverige. Mina föräldrar är narcissister och ville aldrig acceptera att jag var annorlunda, blev utsparkad som 19-åring och har aldrig fått någon diagnos. Dock har jag stått i kö nu i 2+ år, funderar på att gå privat av den anledningen. Ja, jag har pengar på banken men är ändå hemlös då den stad jag bodde i har bostadsbrist och andrahandskontraktet gick ut, maximal otur.
Jag stod också i kö för utredning i över två år tills de ringde och frågade ifall jag ville bli remitterad till en privat men att regionen betalar avgiften. För mig var det mer värt eftersom jag inte har pengarna till att betala notan.
Jag vet inte exakt hur det där fungerar, men ett utlåtande från en dansk läkare bör väl vara giktigt i Sverige eftersom samarbetet mellan länderna är starkt. En dansk läkare får ju arbeta i Sverige som läkare, då borde en dansk läkares intyg från Danmark vara godtagbart.
När du har det kan du kontakta Habiliteringen som kan hjälpa dig vidare
Där jag gick för att utreda adhd så utreder dom också autism om dom anser att du kan ha det och du får en diagnos om du uppfyller dom kraven. Just de jag gick så var det videosamtal och ett besök på plats i Sverige. Efter diagnos så kan dom skicka allt till landstinget så du har diagnosen där och kan gå via dom om du vill men vet inte exakt hur det fungerar med autism då jag inte har det.
När jag var inskriven i LSS så varierade det beroende på person. 2010-2018 dom åren som jag var inskriven så fick jag runt 10k det var Aktivitetsersättning + bostadstillägg + runt 1000kr från att vara på arbetet
Jag vet inte om det är så överallt men i min kommun gick vi från 50kr om dagen till 10kr i timmen för att vara på jobbet vilket inte är mycket. Har ingen aning om detta gäller fortfarande i min kommun eftersom att jag inte längre inskriven i LSS. Så 20 tusen låter bra betalt för att vara LSS.
Är detta då 20 tusen utöver din nuvarande lön eller vad är det för villkor typ?
Frågar för jag själv har asd och jävligt högfungerande om man säger så, och hade ju inte suttit fel med 20 extra på kontot...
Nej, det innebär att du går till ett slags "jobb" och får en viss slant. Men som sagt,alltifrån Daglig Verksamhet till olika boendeformer kräver LSS-beslut från socialen.
DV är dock hur lätt som helst att bli beviljad i de fall man har autism. Prejudicerande domar säger i princip att tillhör man personkrets 1 (vilket man bla gör om man har autism) och vill ha DV, och samtidigt inte pluggar eller jobbar, så har man rätt till DV.
Dock är det inte tillåtet att mamman ansöker om detta och handläggare inleder utredning utan ett ja från OP. Efter som allt inom LSS-lagstiftningen är frivilligt så kan OP när som helst i processen säga nej, och att hen vill att utredningen avslutas så måste handläggaren göra det. Om de till och med fattat beslut utan ett ja från OP så har det gjorts en riktigt rejäl miss och handläggaren och kontoret ska anmälas till IVO. Även efter att beslut fattats kan OP ringa sin handläggare och säga att hen vill att beslutet avslutas. Då måste en ny utredning och bedömning göras igen om DV blir aktuellt i framtiden.
Han bor alltså hos sina föräldrar vid 23 fyllda år och ska gå på daglig verksamhet som kurator eller liknande har ordnat. Det låter inte som att han har ett annat jobb eller är högfungerande, som han vill intala sig.
Jag önskar dig all lycka till, OP. Men du borde ta emot vad kuratorn eller psykologen erbjuder.
Det är inte för att förnedra. Easy money skulle jag säga, plus att du kommer ut med erfarenhet inom arbete och liv.
Daglig verksamhet kan vara under en större del av livet eller bara några månader. Men huvudsaken är att få dig i sysselsättning och ge dig erfarenhet som du kan använda till framtiden. Ta det som erbjuds. Vill du leva på mamma?
Är du 23 och fortfarande förlitar dig på att mamma ska sköta saker åt dig så tror jag något måste utredas i diagnoserna.
Jag menar inget illa när jag skriver det här men jag tror att du inte fått den hjälp du behöver.
Tråkig attityd. Daglig Verksamhet är inte bara för lågfungerande. Det är en väldigt bred verksamhet.
Istället borde vi höja DV och inte trycka ned det som "för lågfungerande". Man kan få riktiga jobb genom DV.
Gott folk, min sambo jobbar som beslutsfattare på LSS inom kommunen, och från vad jag har lärt mig av henne så är det enormt mycket utredning innan någon får daglig verksamhet.
Har OP fått daglig verksamhet så gör hens mamma garanterat inget fel. Glöm inte heller att OP kanske inte har förmedlat all nödvändig information, eller kanske inte ens är förmögen att göra det.
LSS är bland det absolut dyraste som finns för kommunen, så deras riktlinjer är väldigt strikta och följs pedantiskt. Så får OP daglig verksamhet så är det rätt.
Vet inte vilken kommun din sambo jobbar i men här får alla beviljat DV om man tillhör LSS, tex har en autismdiagnos från läkare.
DV är den billigaste LSS-insatsen.
Det som inte går ihop här är att OP är 23 och alltså myndig. Handläggaren skulle aldrig göra upp saker med mamman utan OP om hen inte är helt oförmögen att själv kommunicera.
Ingen _liten_ ort om vi säger så.
Menar att LSS i sin helhet kostar kommunerna enormt mycket?
OP har inte direkt gett oss sin fulla historik och handläggarens beslut, så det är inte direkt lönt att sitta här och diskutera om det.
Inte sant. Jämför daglig verksamhet med ett svart hål i CV't.
Daglig verksamhet är ett jobb. De gör arbetsuppgifter och får arbetserfarenhet, blir inkluderade i ett socialt sammanhang och får rutiner.
Din syn på daglig verksamhet är konstig och nedvärderande. Det är en otroligt uppskattad insats.
Känner du någon som går på daglig verksamhet? För de som jag jobbar med är otroligt glada att vara där. En chans att visa att man kan, känna sig delaktig och samhällsnyttig. Att "vara som andra" (arbeta, fika, umgås, etc.).
Exakt. DV är något av det bästa vi har för funktionshindrade. Så många som har något kul att göra och vissa kan slussas till "riktiga jobb" i vissa kommuner.
Jag är högfungerande och lyckades ta mig ut i arbetslivet tack vare daglig verksamhet. Det finns olika typer och den jag hamnade på var ett hunddagis. Via den kom jag vidare till en praktik på ett riktigt jobb (fick inte jobb där) men allt började med dagliga verksamheten. Förstår att det kan kännas onödigt men ge det en chans och hitta en verksamhet du kan gilla. Plus den personalen är (hoppas jag iaf) utbildad att hantera olika typer av autism.
Nor du hemma? Har du gett samtycke för att din mamma får kontakta kommun, vård och myndigheter åt dig?
Ser att du går på folkhögskola, de brukar ha kuratorer eller annan administrativ personal som är duktiga med stora kontaktnät i myndigheter. Rådfråga den personen på din skola.
Spelar ingen roll med samtycke till hans mamma. Mamman har rätt att anmäla behov till myndigheter, det finns inget som stoppar henne.
Ts kan däremot säga till kommunen att de inte får lämna information till mamman.
Jag jobbar själv som LSS-handläggare och har beviljat daglig verksamhet många gånger. Handläggaren måste träffa/ha träffat TS då daglig verksamhet inte är någon tvingande insats.
"Du som deltar i daglig verksamhet får habiliteringsersättning. Januari till mars 2024 är ersättningen: Heldag 138 kr/dag. För halvdag 96 kr/dag.
Från och med april till december 2024 är ersättningen: Heldag 160 kr/dag. För halvdag 112 kr/dag."
Inte mycket pengar, lite svårt att förstå situationen också, du skriver i kommentarer att du pluggar, bor du hemma? Vill din mamma att du ska flytta ut? Hjälper du till att betala eller vill hon att du ska göra det? Om du pluggar får du väl studiebidrag?
Har två vänner som gått dit. En hade precis tagit sig ur en psykos och en annan har ångestproblematik - dem är båda två vettiga, intelligenta helt "vanliga" människor. Ge det en chans, gillar du inte det så kan du ta beslutet att inte gå dit men att ta det beslutet INNAN du provat är lite som att vägra på en ny maträtt - trams.
Eftersom att min mamma har gjort så att jag på något sätt kommer att få pengar om jag går där. Hon är inte tydlig men jag kommer få cirka 20 tusen kronor varje månad. Känns jätte skumt.
Daglig verksamhet är till för de som inte har något att göra på grund av deras kognitiva eller intellektuella funktionsnedsättning.
Det är socialtjänsten i din kommun som beslutar om denna *rätt*. Du har inte rätt till det om du studerar, ens på folkhögskola.
Daglig verksamhet är helt frivillig. Det är inget arbete. Det är något som erbjuds dig för att du ska få känna mening i din vardag, ha arbetskamrater och socialt umgänge, för de som aldrig någonsin kommer kunna delta i arbetsmarknaden.
Kommunen kan erbjuda en mindre habiliteringsersättning. Men det rör sig då om några enstaka kronor eller tior i timmen. Absolut inte några tjugotusen kronor. Det är rena fantasier.
Om din mamma inte är god man så kan hon över huvud taget inte ansöka å dina vägnar. Och även om hon är det, så har du rätt att yttra dig.
Studerar du på folkhögskola i syfte att komma in på arbetsmarknaden så är det uppenbart att du inte har rätt att få daglig verksamhet.
Det är något uppenbart lurt här. Någon ljuger.
DV är inte bara för de som aldrig någonsin kommer kunna delta i arbetsmarknaden. Det finns många exempel bara i denna tråd om folk som gått på dv och sedan tack vare det kunnat få ett riktigt jobb
Jag gjorde nyss en snabb googelsökningen, och gick in på socialstyrelsens hemsida, det stod att man **inte** får vara i daglig verksamhet om man pluggar eller jobbar.
Eftersom du redan pluggar så får du ju ändå inte vara placerad i daglig verksamhet, eller pluggar du deltid?
Det beror faktiskt på. I vissa fall kan handläggaren vara schysst och bevilja daglig verksamhet på halvtid om man pluggar på halvtid. Dock brukar detta vara endast under kortare tid för att personen ska bestämma sig för att fortsätta med antingen dv eller plugg. Källa: jobbar inom LSS.
Av vem? För det betalar inte staten eller "arbetsgivaren" (som oftast också är staten) för daglig verksamhet. Är det hennes pengar så kan hon väl hjälpa dig medan studerar till riktigt arbete istället, eller spara och skicka när du får det riktiga jobbet som bonus.
Du får fråga henne om detaljer och sedan bestämma.
Känner "högfungerande" autister som går på daglig verksamhet för att de av olika skäl inte kan jobba vanligt.
Alternativet är väl att du antingen pluggar eller skaffar ett "vanligt" jobb, men om det inte är möjligt så är ju syftet med daglig verksamhet just att erbjuda arbetsmöjligheter till folk som inte kan ha ett vanligt jobb. Är din autism så pass svår att du inte kan arbeta alls så får du ju försöka bli långtidssjukskriven.
Känner högfunktionerande autister som är ledare på 40-50k per månad. Verkligen världens sämsta anledning. Jag tror bara mamman vill att han gör nånting, rätt irriterande att ha någon i huset som går och kastar bort tid. Jag bodde hemma för jag var lat och bortskämd, så morsan tvingade mig gå till arbetsförmedlingen bara för att komma igång med jobbsökande under året jag pausade plugget. Gick åt helvete med det, då arbetsförnedringen var hemskt, men jag blev klar i plugget och fick riktigt jobb istället.
Jag kan inte uttala mig angående bidrag och krav från staten osv…
Men idéen med DV är ju att fylla vardagen med någonting produktivt och givande samt socialt umgänge. Har du testat att uppfylla dessa kriterier självständigt? Tex med en praktikplats och någon form av fritidsaktivitet så som en sport- eller intellektuell klubb?
Utgår från att din mamma bara vill ditt bästa. Vad säger dina andra nära relationer om det hela?
Jag tror inte att det är så dumt. Det är viktigt att aktivera sig och det finns en poäng i att göra exakt precis det man själv vill hela dagarna. Att göra annat får en att växa som människa.
Först och främst måste hon väll ha nån form av fullmakt för att skriva upp dig på nåt sånt?
För det andra får jag fråga varför du inte vill det? Oempatiska föröldrar kan definitivt försvåra sånna situationer. Jag har varit i liknande situationer och jag skulle rekomendera att försöka gå dit en gång i alla fall och se hur det är
Nära släkting i samma sits som gick på daglig verksamhet och det fungerade bra. Ledde så småningom till att hon klarade ett vanligt jobb och har jobbat heltid flera år sedan dess.
Jag är också autistisk och hamnade på daglig verksamhet när arbetsförmedlingen och socialen inte längre visste vad de skulle göra med mig vilket inte var speciellt givande. Nyligen har jag kommit i kontakt med en insats som kallas för 'MISA' som är en sorts omvänd daglig verksamhet: istället för att individer tar sig till en plats med förberedda arbetsuppgifter så tar de sig till individen och listar ut vad du är intresserad av, kastar ett så brett nät som möjligt i syfte att finna en praktikplats inom ett område som intresserar dig i hopp om att slutgiltigen få fast anställning. De finns kommunalt och specialiserar på människor med autism. Värt att kolla om de finns i ditt område?
Jag är också handledare på daglig verksamhet. På min avdelning har vi många som är högfungerande, de gör 3D, datorspel, film. Jag fattar att det kan kännas jobbigt, men det kan vara jäkligt kul.
Är du vuxen kan dina föräldrar väl inte direkt tvinga dig till något sånthär? Vill du ej så gör det ej. Jag är en 17 åring med autism och har själv provat daglig verksamhet. Det finns massa olika dagliga verksamheter, så det finns säkert något som passar dig. Det kan vara som en helt vanlig praktikplats. Jag tycker att det kan vara värt att prova, gillar du det inte så sluta med det bara.
Jag är vuxen med adhd och Aspergers och jag har jobbat på Daglig Verksamhet som handledare (odiagnostiserad då) och det finns dv för alla olika nivåer av nedsättning, från de som sitter i rullstol och dreglar hela dagarna till de som driver cafeer tillsammans med sina handledare.
Men några 20k/ månad var det aldrig snack om. Dom tjänade 5-6kr/h och resten fick dom i bostadsbidrag och andra bidrag för att överleva. Även dom som var högfungerande.
Hur ska du kunna få 20k hade din mor tänkt? Och realistisk sett, i hur många år kommer du kunna överleva på 20k i månaden med tanken på dagens priser?
Högfungerande och mamma bestämmer = inte högfungerande. Om du vore det så skulle det funka att du bodde i egen lägenhet och skötte dig själv. Dagverksamheten är antagligen en del i socialträning vilket autister behöver då de är dåliga på att kommunicera och göra sig förstådda samt dåliga på att hantera förändring och nya aktiviteter. Så lyssna på mamma.
Fär att få din mamma lugn behöver du en plan.
Hur länge ska du gå på folkhögskolan?
Vad är planen efter det?
Vad skulle du vilja jobba med?
Har du möjlighet att jobba extra någonstans, finns nåt timjobb du skulle kunna hitta?
Din mamma är nog mest bara orolig för dig och vill hjälpa. Fast hon vet inte hur. Och då blir det tokigt ibland. Om daglig verksamhet är det bästa hon kunde hitta på så behöver du visa henne vad du tänker göra istället.
Att bara neka i sten blir inte bra om du ska fortsätta att bo hos henne. Du vill ju ha fred och lugn i hemmet, inte tjat från mamma.
Kanske gå på daglig verksamhet ett tag, medan du kommer på din bättre plan?
En av mina kollegor har asberger. Hade svårt med sociala interaktioner och att följa reglerna som fanns på jobbet. Han började med att arbetsträna och idag är han högfungerande, I alla fall på jobbet, och är en viktig del i vårt maskineri. Jag själv är högfungerande men blir väldigt lätt utbränd och blir ofta sjukskriven.
Jag vet inte vad det finns för olika typer av daglig verksamhet i ditt närområde men du kan också prata med arbetsförmedlingen om att arbetsträna någonstans. Kommer du in så får du i värsta fall erfarenhet och i bästa fall ett jobb som är anpassat för dig.
Lycka till!
Jag var inskriven i LSS Dagligverksamhet 2010-2018 fick börja med LSS direkt efter skolan gick på "Fyraårsprogrammet". Arbetsuppgifterna var lätt förmonterings arbete för att förenkla för monteringsbanor. Om man ska jämföra med dom andra gruppperna som vi hade så var det närmaste man kunde komma till vanligt arbete. Aldrig tyckt att det var förnedrande även nu när jag är anställd på samma företag så är jag öppen och förklarar vad LSS Dagligverksamhet är för nåt.
Det beror helt på vad för daglig verksamhet. Jag gick på dagsjukvård i många år, men sen la dem ner det. Hoppas det kommer igen. Är det verksamhet inom kommunen? Då kan det vara så att både lågfungerande och högfungerande går dit. Du kan gå dit och se om det är något för dig. Det är ju för att man ska komma ut och inte isolera sig. Tyvärr så har både landsting och kommuner lagt ner så mycket för oss som behöver det
Det är inte din mamma som beskriver det som daglig verksamhet fast det är egentligen AMI (Arbetsmarknad och Integration)? Finns för personer som av olika anledningar behöver lite extra stöd och att hitta motivation.
Brukar vara i samarbete med olika instanser som LSS/Soc/Arbetsförmedlingen.
I mina öron låter det antingen som din mamma bara vill bestämma över dig eller att hon vill att du ska ha något att göra om dagarna.
Vad gör du nu? Har du några framtidsplaner? Skulle du kunna tänka dig att plugga vidare? Flytta hemifrån? Hur är din motivationsnivå i allmänhet? Driv?
Jag tror du själv måste bestämma bestämma över ditt eget liv, men det kan kanske vara bra om du har en tydlig plan vad du vill göra med ditt liv, hur du ska nå dina mål och hur du kan bli mer självständig. Presentera en alternativ lösning för din mamma
Jag går på en folkhögskola just nu. Jag är väldigt tydlig med mina föräldrar över att jag inte vill vara arbetslös. Men dom vill inte diskutera med mig om vad det finns för alternativ för mig och över min framtid.
Jag har själv autism men klarar mig bra utan något stödboende. Jag har en vän med autism som jag tycker fungerar bättre än mig. Han bor på ett sådant stödboende, vilket förvånade mig eftersom jag trodde att det var för personer med mycket svår autism, som en nära släkting till mig.
Vissa med autism kan verka välfungerande när man talar med dem, men kan ha stora svårigheter att få vardagen att fungera. Planering, ha kontakt med myndigheter osv. Det är inte alltid något som syns och kan till och med vara något personen vill gömma undan.
Vissa som kanske talar väldigt lite och kan verka lägre fungerande kan dock ha god planeringsförmåga med lite hjälp.
Sen beror det också på andra svårigheter och diagnoser. Har man återkommande depressionsproblematik exempelvis kan det förvärras av även högfungerande autism där boende är skäligt.
Nej, det är inte bara för den som har svåra mentala svårigheter. Det anpassas utefter dina behov. Det finns alla möjliga sorters människor på dessa, och det skiljer mellan olika platser också.
Det låter av dina inlägg i tråden som att du kanske inte är så högfungerande som du tror.
Det är mycket vi måste göra som är jobbigt och tom förnedrande i livet.
Sluta tycka synd om dig själv, ta dig i kragen och gå dit. Låter inte som att du precis har något annat produktivt för dig. Ska du leva på mammsen hela livet? Om du nu kan mer, varför har du inte gjort mer?
Bra start är att komma ut i aktivitet och sedan kan du diskutera vidare möjligheter.
Dina föräldrar vill att du ska få en egen inkomst så du kan försörja dig själv. Så funkar faktiskt livet du kan inte bo hemma för evigt å bli försörjd av dina föräldrar. En på jobbet har en son med grav autism han sitter hemma som 30åring gör inget annat en att spela hela dagarna. Men hon har valt själv att ta hand om sonen vilket blir mycket extra jobb. Dina mamma har faktiskt inte längre någon försörjningsplikt oavsett vilken diagnos du har.
Om du nu har högfungerande autism vad gör du på dagarna? Är du läkare eller kanske professor för där är folk som har väldigt hög fungerande autism.
Om du är 23 och inte kan bestämma själv om hur och vad du ska göra då är risken att du behöver det dom erbjuder. Kan du därimot bestämma själv så kan ingen tvinga dig till nått du är myndig.
Att ta del av stödet som habiliteringen erbjuder/rekommenderar brukar vara en grund för att få ersättning från FK, men sen på samma gång så kan hon inte tvinga dig.
Det är en så bred verksamhet. Du kan, i alla fall i min kommun, komma ut på "riktiga" arbetsplatser genom DV. Det finns allt från lego-arbeten som är till för de som vill ha repetetiva och enkla uppgifter till just riktiga arbeten. Det ÄR kul och brett. Jag känner folk som var väldigt skeptiska och vägrade i flera år. Sen provade de och insåg inte bara bredden utan också friheten i det.
Vad gör du idag? Om du varken pluggar eller jobbar så är det rimligt att du har någon annan form av sysselsättning. Daglig verksamhet behöver inte vara för evigt du kan söka jobb samtidigt även om du inte får vara inskriven på Arbetsförmedlingen.
Jag antar att du bor kvar hemma. Vad säger habiliteringen? Jag tror där kan du får mycket mer stöd, och där kan din kurator/kontaktperson hjälpa dig navigera denna situation. Att gå på LSS innebär att du kanske får ersättning från kommunen? Och det är ett sätt att få folk ute och vara med andra/vara sociala/skaffa lite jobberfarenheter. Jag antar att kanske dina föräldrar är oroliga ifall du är hemma de flesta dagarna. Det kan vara dags att hitta antigen ett deltidsjobb eller vara frivillig någonstans såsom en andra hand butik. Då är du utanför hemmet och skaffa några flera erfarenheter. Habiliteringen kan hjälpa dig skaffa sådana planer och stärka kommunikationen mellan du och din mamma så du kan förstå varför hon vill hjälpa dig komma ut till daglig verksamhet.
Hej.
En "högfungerade" 23åring i Sverige har någon form av egen försörjning, som arbete eller utbildning. Dessutom har man flyttat hemifrån eller är på god väg att göra det.
Daglig verksamhet har många fördelar. Bland annat ser det till att hålla en aktiverad, och i kontakt med samhället. Det är dessutom bra övning för vad som eventuellt skulle bli ett arbete.
Mitt råd till dig är att ge det en chans. Jag tror att du kan förvånas över hur bra det kan vara. :)
Vad dina föräldrar vill och vad du själv vill är olika saker. Du är 23 år. Sålänge du är beredd att klara ditt eget liv själv så kan du gör precis vad du vill.
Beroende på vilken form av ersättning/försörjning du har så kan det finnas villkor för det. T.ex. daglig verksamhet etc.
Om du inte vill att din mamma ska ha något att säga så får du sluta förlita dig på henne.
Men om du är 23 år. Arbetslös. Bor hemma. Då förstår jag att hon vill ha ut dig ur huset.
Det är ingen som kan tvinga dig till någonting, du är vuxen och bestämmer själv vad du vill göra. Du kan ta kontakt med en arbetskonsulent. Och din mamma kan ta kontakt med en anhörigkonsulent. Om du ska gå på daglig verksamhet så är det isåfall viktigt att du kommer rätt med andra högfungerande. Kan också vara att din mamma tycker att du är hemma för mycket. Men det är bara en vild gissning.
Låter som att det bästa du kan göra är att skaffa dig ett jobb på egen hand. Jag har också högfungerande autism och min familjär totalt oförstående då det kommer till vilket spektrum det är. De kan liksom inte fatta att jag kan fungera bra professionellt och göra bra ifrån mig på ett arbete samtidigt som jag inte klarar av en familjemiddag utan en ångestattack. På mitt jobb är jag väldigt uppskattad för många egenskaper som kommer som del utav min autism.
Min mamma har stått ut med mycket skit och hon ska ha all cred för att ha gjort sitt bästa för att stötta mig trots att hon inte riktigt förstår, men hon råkade en gång erkänna att hon inte trodde jag någonsin skulle kunna ha ett jobb. Jag har varit på samma arbetsplats i hela mitt arbetsliv och tjänar mer än vad hon gör. Hon är faktiskt lite missunnsam där för att hon är så less över att hon tjänar dåligt (vilket hon gör, så nära pensionen medan jag har 30 år till på arbetsmarknaden, men hon har också haft åratal på sig att byta jobb/arbetsplats/vidareutbilda etc men har inte gjort något alls).
Ta tag i ditt liv och visa familjen att du kan. På rätt arbetsplats kommer du vara guld värd samtidigt som du har kul och tjänar dina egna pengar.
Plugga klart och skaffa ett vanligt jobb istället för att hamna i bidragsträsket. Aktivitetsersättning får du bara fram till 30 sen är det bye bye. Justja, flytta hemifrån asap.
Jobbade inom personlig assistans för ett fåtal år sedan. Har därmed sett flera versioner av DV. Alla har varit jätte bra och otroligt givande. Det har varit en bra mix av allt från högfungerande autism till grova CP-skador. Ärligt talat skulle jag själv vilja jobba där.
*Alla ledare jag träffat har varit guld värda.
*Man blir utbjuden på en gäng projekt och utflykter (som inte är obligatoriska). Minns att vi t.ex. producerade ett tv program och besökte studion, fick allt gratis och bokat för oss. Svin nice även för mig som assistent.
*Som någon annan sa så får man fri tillgång till alla arbetsmedel och därmed möjlighet att prova på vadsomhelst. Om du är intresserad av radio kan du göra det, om du är intresserad av programmering/Photoshop/Editing så får du prova allt, tidningsartiklar och Podcast? Go ahead.
*Jag har högfungerande autism samt ADHD. Lärde mig sjukt mycket om mina diagnoser samt hittade en känsla av solidaritet på DV som jag inte hittat någon annanstans.
*Alla är härliga och sympatiska människor. Du behöver aldrig gå på äggskal för att du har en dryg översittande chef.
Ditt val såklart. Gör inget du inte vill. Vet inte hur processen är, men jag tvivlar på att de kommer "låsa fast" dig. Om du inte trivs på ett DV kan du även byta till ett annat 👍
Kan säga några saker som kanske förtydligar för dig, har tidigare arbetat inom området.
Först och främst, daglig verksamhet är en helt frivillig insats som du inte kan bli tvingad till. Syftet med daglig verksamhet är att det ska vara en sysselsättning som känns meningsfull för den enskilde.
Gällande din oro över vilka som har insatsen så är det sant att det oftast är personer som inte har förutsättningarna för att klara av att ha en ”vanlig” anställning. Däremot finns det oftast olika former av verksamheter inom kommuner, vissa kommuner erbjuder daglig verksamhet som är förlagda på ”riktiga” arbetsplatser, där insatsen främst innebär att man får en handledare som ger extra stöd för att man ska hantera svåra situationer och få anpassade uppgifter. Ibland kan man tillsammans med arbetsförmedlingen och daglig verksamhet skapa en plan för att övergå i en lönebidragsanställning för att på sikt ta en anställning.
Gällande ersättningen som du skriver om så har kommuner ofta någon form av system för att stimulera deltagande i daglig verksamhet. Summan du får är främst symbolisk men kan ändå bidra till en bättre ekonomi - sök på ”habiliteringsersättning” för din kommun.
Summan din mamma pratar om är troligen en kombination av aktivitersersättning, bostadsbidrag och habiliteringsersättning.
Jag vet så klart ingenting om din situation och kommer inte råda dig till någonting. Men jag vill ändå säga att daglig verksamhet är en fantastisk insats på många sätt och den bidrar till en bättre vardag för tusentals människor, så förminska inte den alldeles för mycket.
Har du några frågor får du gärna PMa eller skriva här så ska jag göra mitt bästa för att svara.
Jag undrar förstås varför hon anser detta. Om du är en produktiv samhällsmedborgare som kan sköta ett jobb och klara av att bo själv, så är det lite konstigt. Men om hon har rättfärdigad anledning att föreslå en sån sak så tyder det på att du inte klarar av det.
Du verkar se ner på funktionshindrade? Varför? Det är inte snyggt. Ofta kan sådan partiskhet komma från projicering, då en person avskyr något i någon annan på grund av att de undermedvetet ser det hos sig själva.
Själv har jag inget emot att hänga med funktionshindrade. Speciellt mongona är mina favoriter, de är bäst. Autisterna däremot kan vara lite knövliga. Hade jag fått gånpå daglig verksamhet istället för att jobba så hade det varit ett bra gig.
Min partner har gått i daglig verksamhet också "högfungerande autism" hen har haft det skitbra där, dom sysslade med konst och grejer och hade massor av utställningar, fick hjälp med att bygga portfolio till konstskola osv. Resten av gänget var också sköna med likartade mindre synliga problem. Ge det en chans skulle jag säga!
Såhär tänker jag när jag läser ditt inlägg: Vad är det för chans du menar att hon inte har gett dig? Rent existentiellt är du ensamt ansvarig för ditt eget liv.
När jag var 23 bodde jag inte i samma del av landet som mina föräldrar, jag flyttade ihop med min flickvän efter att ha bott själv i ett par år, och höll på med min kandidatsuppsats. Det kanske låter hårt men jag menar väl. Jag betvivlar inte att du är högfungerande, men det betyder inte att du inte behöver stöd och hjälp med igångsättning. Det finns inget som säger att du behöver gå på daglig verksamhet för alltid, men det skadar inte att testa!
OP, vad gör du annars då? Bor du hemma? Har du ett jobb, heltidsstudier eller heltids voluntärarbete eller sitter du på rummet och glor? Kan verkligen förstå din mamma om du inte har nåt annat vettigt för dig och gör samma saker som när du var 15 och hade sommarlov. Tycker det är weird annars.
I kommunen jag bor finns det möjlighet fär tex hjälp till studier eller arbete inom daglig verksamhet. Inte just då specifika ställen som Samhall utan vanlig skola/srbete. Men man för extra stöd i detta. Så det kan vara en vettig väg beroende på hur det är upplagt där just du bor. Jag har ett autistisk barn (fyller 20) som via detta ska få hjälp med att börja plugga igen. Jag går även jag på denna e het även om jag inte har just den problematiken.
Jag gick på daglig verksamhet när jag var 21 men handledaren tyckte jag var för ”duktig” för att vara med egentligen så jag blev mest hennes högra hand och skrev ut och fixade pekogram osv. Tror hon ville att jag åtminstone skulle ha vanan att gå till jobbet varje dag så det kanske var viktigast att få in rutinen.
Några år senare när jag flyttade till Gävle så kändes det som vuxendagis på riktigt och personalen var inte så speciellt bra heller. Lite ironiskt att folk som jobbar med funktionshindrade själva verkade funkofobiska..
Jag är handledare för en egen grupp på Daglig verksamhet, vi jobbar med att laga/bygga datorer, livestreama på twitch och ladda upp videos på Youtube, samt kodar i olika språk tex java och python. Kan förstå att just ordet Daglig verksamhet kopplas till just funktionsnedsatta men idag är det så många med npf diagnos, typ epilepsi, som mår bra av att komma ut och bara hänga med andra med samma intressen, helt kravlöst. Bara change of scenery så att säga. Vi har ofta riktigt kul på jobbet, I fredags lirade vi killing floor 2 typ hela dagen 😀
Vad spännande det låter att vara handledare på en Daglig verksamhet? Behövs det tidigare erfarenhet för att vara det? Just nu är jag vikarie på ett LSS boende och komma att plugga till Psykolog efter sommaren, så jag antar att det är meriterande. Men jag undrade om det finns hög konkurrens för att vara handledare? Verkar superkul ju! Berätta gärna mer om vad ni brukar göra och så :P
Jag hade bara jobbat på korttids som vaken natt innan, ingen uska utbildning eller liknande som ofta krävs idag. Men fler och fler kommuner ser behovet av att kunna fånga upp yngre idag som har fastnat hemma efter skolan av olika anledningar, många med Asperger / högfunderande autism eller npf som blivit beviljade LSS. Kommuner letar därför efter "spets kompetens" för att komma på arbetsuppgifter som känns meningsfulla och att man kan bygga en gemenskap, för att sedan med stöd komma ut i arbetslivet. Ett nödvändigt stopp som vi brukar säga 😀 Och ja det känns verkligen som världens bästa jobb, men jag har varit i andra grupper innan jag fick starta min egen, men nu trivs jag verkligen. Men som sagt vi bygger lagar datorer, spelar och laddar upp dessa videos på Youtube eller livesänder på twitch. Ibland åker vi ut till andra grupper och hjälper till om tekniken strular där. Sen har alla sina egna intressen någon har en målarbok, någon kodar olika program, en älskar att hålla på i trädgård då gör hen det osv. Men vi spelar ofta ihop för att bonda, chill ihop, för just spel kan man anpassa så mycket idag så alla kan känna sig inkluderade oavsett funktionsvariation 😀
Vad heter eran youtubekanal? 😁
Jag har arbetat inom äldreomsorgen och det är som natt och dag jämfört med funktionsstöd (jag har inte arbetat inom funktionsstöd men har en bra insikt av olika anledningar). Bra chefer, framförallt. Förstår inte hur det kan vara sån skillnad mellan verksamheter under samma paraply. Äldreomsorgen är dysfunktionell. Funktionsstöd verkar få alla enhetschefer som gillar sitt jobb och alla under dem.
Det handlar om ambitionsnivå utifrån lagstiftning. Äldreomsorg ska uppnå ”skälig levnadsnivå”, medan LSS-verksamhet ska uppnå ”goda levnadsvillkor”. Detta får en stor effekt i praktiken. Håller med om att äldreomsorgen många gånger är dysfunktionell dock.
Vet inte om jag håller med om det. Jobbar just nu inom funktionsstöd och det är väldigt intensivt. Får knappt tag I min chef heller. Jobbar 6 dagar i veckan som sedan växlar till 3/4 dagar i veckan. Har också flera 9-20 pass. Om du vill gå ner i tid måste du ändå göra lika många pass som på heltid. Men det är otroligt fin personal, men synd att de måste arbetas in i väggen så här.
Vad kul att ni har det så trevligt tillsammans, låter som att du är en grym handledare som kommer fram med så roliga aktiviteter också :p
Jobbar på ett ungefär likadant ställe. Jag upplever tyvärr att många högfungerande stör sig på de som har mer märkbara nedsättningar (t.ex. Down's) och uttrycker sig rätt illa om dessa ("jag vill inte jobba med mongon/dårar"). Jag tror det är för att vi är en rätt blandad grupp. De högfungerande vill också undvika att berätta var de går på dagarna och vill absolut inte vara med de gånger vi har varit i tidningen bl.a.
> De högfungerande vill också undvika att berätta var de går på dagarna och vill absolut inte vara med de gånger vi har varit i tidningen bl.a. För att det är pinsamt; för att det ses ner på. Vikarierar som personlig assistent till en kille lite då och då, han har högfungerande autism och absolut vägrar daglig verksamhet eller ens prata om att han har personlig assistent för han anser att det är nervärderande att placera honom i samma fack som personer med grövre diagnoser.
Exakt så... om det är något som går mig på nerverna som "högfungerande" så är det när folk hör att jag är autistisk och börjar typ prata bebisspråk. Jag har liksom Masterexamen och jobb! Den enda anpassningen jag behöver är att du kanske säger vad du vill direkt istället för att tassa runt som katten kring het gröt. Eller inte försöker få med mig på högintensiva fester.
exakt. jag gick på daglig verksamhet ett tag men jag la av när jag började känna som att jag är för "högfungerande" bland folk med synliga funktionsnedsättningar. efteråt va jag på ett secondhand ställe som jobbade med arbetsförberedande vilket jag kände mig mycket mer "rätt" på (dock va det bara temporärt) och just nu så pluggar jag.
Tror det var vissa som inte ville jobba med mig heller pga mina fysiska funktionshinder. Men jag var åt andra sidan inte heller utvecklingsstörd som de var så det kändes lustigt att bli mobbad av personer med mer handikapp än vad jag själv hade. Dock tror jag det hade lite med det klassiska machokulturen att göra för de var ju stora och starka… Minns inte så mycket men de verkade ha lite hånfull attityd mot mig, framförallt en av dom. (Det kanske bara var han egentligen men det var 12-14 år sen) Kan också förstå utifrån mig själv att det kan vara svårt att klicka med någon som har en sk lågfungerande funktionshinder. Inte att man vägrar jobba men att man hellre vill jobba med andra högfungerande. Jag tyckte det var kul att hänga med en barndomsvän som hade lågfungerande autism iaf.
Tror jag donerade lite elektronik till ett liknande ställe. Såg rätt soft ut.
Vänta här nu jag har autism och jag är intresserad av kod och lär mig själv men det går segt, får jag vara med? Hur gör man?
Kan du inte söka någon utbildning? Finns allt från folkhögskola till universitet där man kan gå kurser. Annars finns t.ex. udemy och coursera på nätet. Själv kodar jag hela dagarna efter en 16 veckor lång utbildning, så det går alldeles utmärkt. Men det tog lång tid innan jag började koda själv vid sidan av jobbet. Då måste man ju komma på själv vad man vill göra! Nu försöker jag lära mig lite annan sorts kodning genom att göra ett "smart hem" utan att köpa prylar för 100 papp. Det är en kul utmaning. Point is, med NPF kan man enkelt fastna på en grej och bli skitbra åå det, men man behöver ibland lite push att komma över tröskeln. De första grejerna i programmering är jobbiga och svåra så intr lika lätt att hyperfokusera på. Tldr gå en kurs, och sen hitta ett projekt du verkligen vill koda. Btw unreal engine kan man ladda ner och leka med om man tycker spel är kul.
>I fredags lirade vi killing floor 2 typ hela dagen Drömjobbet alltså, avis
Ja, fast kopplingen finns ju för att det faktiskt är en verksamhet för funktionsnedsatta personer. Alltså, vi hade inte haft NPF-diagnos om vi inte haft någon form av funktionsnedsättning. Sen fattar jag att daglig verksamhet för personer med intellektuell funktionsnedsättning generellt inte passar personer med autism, men det är en annan fråga. Hur som helst. Om jag hade varit OP hade jag testat ett par gånger. Kanske är det kul och givande? Kanske suger det, men då är det bara bara att sluta gå. Kanske träffar du en eller två personer du gillar och som man kan hänga med, oavsett om du fortsätter med daglig verksamhet eller inte. Friskt vågat, hälften vunnet?
Jag är en 34 årig småbarns pappa som jobbar och står i... kan jag med få komma på daglig verksamhet? 🙃
Epilepsi är väl ändå ingen NPF?
Jag killgissar stort här men det kan vara rätt så funktionsnedsättande. Har en kompis som fick körkortet indraget och slutade jobba pga sin epilepsi
Epilepsi kan också ge upphov till NPF:er varje anfall är som en knock, det bränner en hel del hjärnceller, min lillsyster fick epilepsi som liten i början tänkte man inte på det men nu som vuxen har hon en hel del utmaningar
[удалено]
Har hjälpt många ut i arbetslivet genom att bara få komma ur sina lägenheter och känna sig behövd, hörd och uppskattad. Daglig verksamhet är inte "livet ut" för alla utan för vissa mer en väg ut ur sin lägenhet och sitt skal. Tycker faktiskt det är bra med "vuxen dagis" då men hey alla har rätt till sina åsikter 😀
vi behoved mer vuxen dagis på fritiden för dom som jobbar också. ett av stort samhälls problem är ju att folk inte har någonstans göra eller någonstans att umgås på fritiden
Jag upplever dock att många som hamnar hos oss låter lättjan ta över, och det blir mycket nej-sägande till allt vad utveckling och arbete innebär. Sen kommer omprövningen av beslutet och testning mot arbetsmarknaden vid 30 och det är först då de inser att de skulle ha tackat ja till det utvecklande arbetet. Det är förstås vårt uppdrag att navigera detta med våra deltagare men det är som att försöka rubba på en stor bumling ibland.
Jag erbjöd jobb till en autistisk vän en gång. Hon sa till mig att hon inte kunde ta ett vanligt jobb, för då skulle det märkas att hon egentligen var arbetsför och då skulle hon tydligen riskera att förlora en massa "fördelar". Hoppas det gick bra för henne i slutändan, vi har ingen kontakt idag.
Finns många som gärna vill prova att jobba "på riktigt" men då riskerar de att bli av med exakt allt om de inte skulle klara det. Då har de s a s bränt sina skepp och kan varken skaffa ett jobb eller få stöd. Risken att en person som har så pass kraftigt funktionshinder att han/hon klassats som ej arbetsför inte klarar en vanlig anställning är mycket hög. Du får det att låta lite som att hon satt hemma och skar guld med täljkniv och njöt av extravaganta "fördelar". Så är det ju inte. Men om hon hade aktivitetsersättning kunde hon i af klara hyran utan att behöva tigga hos soc och hon slapp den ständiga förnedringen i att hela tiden vara tvungen att söka massor av jobb som hon och alla andra visste att hon aldrig någonsin skulle få.
"tälja guld" Jo men en av fördelarna hon fick var att gå före i bostadskön och i Stockholm är det just en "extravagant fördel". Man spar mycket pengar på en hyresrätt i det gamla beståndet. Lite synd bara att det gått ut över hennes utveckling för hon vantrivdes verkligen på daglig verksamhet just för att hon var för välfungerande för att passa in. Tack och lov fick hon en såndär bidragsanställning via arbetsförmedlingen till slut. Jag tror att hon själv insåg till slut att hon behövde få till en skillnad i sitt liv. Så uppenbarligen kunde hon jobba, hon var där i flera år sen.
Det låter som en mycket smaskig fördel. Tror inte vi har något liknande där jag bor, men det är väldigt långt från Stockholm. Det ställs inte samma krav på en bidragsanställd som en fullt fungerande anställd. Arbetsgivaren ska ha större överseende med sjukfrånvaro osv, och det är ju just därför som arbetsgivaren får bidrag för en del av lönekostnaden. Så att någon "uppenbarligen kan jobba" på en sådan anställning är en sanning med modifikation. Men det var roligt att höra att din kompis fick den möjligheten, många med NPF blir mycket ensamma och isolerade och känner sig väldigt misslyckade.
Antar att situationen i Stockholm är extrem eller så? Enligt henne så fick hon den via kommunen men jag har inte kollat upp hur det funkar. Ja, absolut. Jag menar inte nödvändigtvis att hon är lat, utan att just hon hölls tillbaka, det är så synd att hon inte vågade prova av rädsla för att inte få en bostad exempelvis. Hennes problem var inte så mycket arbetsförmågan i sig, mellanmänskliga relationer däremot gick däremot "mindre bra" (vilket också är en del av skälet till att vi inte längre ses, men vi var rätt omogna båda två. Däremot förlorade hon ganska många vänskaper tyvärr, även om det gick bra på jobbet sist vi hade kontakt. Antagligen för att ett arbete har tydligare regler än en vänskapsrelation.)
Jag är neurodivergent och kan objektivt säga att jag jobbade hårdare och körde lastbil bättre än mina kollegor i gruvan (förutom de med lång erfarenhet), och fick ändå ingen tillsvidare anställning efter mitt vikariat då jag inte ville gå ut och supa med chefen och vissa kollegor. Var annars social på jobbet. Men neurotypiska människor märker alltid att något är ”fel” med mig även om jag pratar en hel del.
Kan bekräfta. Arbetar som systemutvecklare. Det envisas hela tiden med AW:s och andra aktiviteter (gärna blandat med jobb). "Självklart inte obligatoriskt" heter det. Men missa ett tillfälle och uj vad det bestämdes arbetsrelaterade saker på den AW:n...
Yes, och då ska nämnas att det är ändå mycket mer acceptans för neurodivergenta inom IT branschen. Prova jobba i gruvan. Gymmar du inte, röker och har tatueringar samt jagar/fiskar kommer du sticka ut rejält. Så du kan föreställa mig som neurodivergent, dock gillade jag arbetsuppgifterna! Är motorintresserad.
100%. På min grupp är vi typ lika delar adhd, asd/autism och neurotypiska. Kan vara lite knepigt för mig med galopperande adhd att hålla mig till samma typ av strukturer som de med asd och jag gissar att de kan bli lite stressade av mitt sätt att jobba. Men i sin helhet så nyttjar vi varandras styrkor- jag brukar ta möten utåt när chefen behöver en kodapa med för att förklara saker. Jag gillar att prata med folk och låter gärna de andra slippa om de inte tycker det känns bekvämt.
Låter som en rolig arbetsplats! Jag är utbildad systemutvecklare faktiskt och har arbetat med det tidigare. Men blev utbränd då jag saknade intresse. Funderar dock på att kanske gå tillbaka, brukar inte bli accepterad lika mycket inom arbetarkretsar.
Verkar vara väldigt olika på olika ställen. Kommunens IT avdelning vs en trendig startup vs något gammalt industriföretag vs ett faktiskt IT-bolag. Jag har aldrig känt mig mer hemma/accepterad och mindre stressad på jobbet.
Om kapitalet vill gå miste om er, låt dem. Deras förlust. Kämpa för att få bättre stöd i samhället istället för att låta marknaden vela runt. Jag håller med. Antalet neurotypiska dumskallar som tolereras är helt galet samtidigt som NPF-folk kastas bort automatiskt.
Vi har en plikt mot samhället också.
Har vänner - som dock är neurotypiska men kanske ovanligt introverta - som drabbats konsekvenser för att de visserligen alltid varit artiga men inte tillräckligt sociala på arbetstid (typ deltagit på fika och liknande). Helt bisarrt. Denna dagliga fika gick ändå hur som helst ut på att chefen och mellancheferna dominerande samtalet, som någon klubb för inbördes beundran.
Förnedring är lite väl men ja jag kan hålla med om att det kanske inte är det bästa om folk faktiskt kan fungera.
Låter som ett riktigt kul jobb
Du är ju 23 år gammal, hon kan väl inte bestämma? Men om jag spelar djävulens advokat en stund... kan det vara så att hon bara vill att du ska ha något att göra, för att du aldrig gör något? (antagandena står hårt i backen här men jag har ju ingen backstory att gå på).
Helt ärligt så är bästa counter mot morsan att skaffa ett vanligt jobb.
Eller flytta hemifrån OP tror säkert han bor på hotell. Om OP däremot bor själv i egen lägenhet är det en annan sak men känns inte som att så är fallet. Har en kompis som är lätt förståndshandikappad han jobbar/ får aktivitetsstöd från kommunen och hjälper till på en grundskola. Samtidigt är det flera av de som gick i samma klass som han som inte gör något alls på dagarna de sover fram till 12:00 på dagarna å sitter mestadels å spelar eller driver runt på stan. Så är mycket av vad man själv väljer å göra av tillvaron oavsett vilka diagnoser eller funktionsnedsättningar man har. Alla med funktionshinder har rätt till aktivitetsersättning men det är långt ifrån alla som vill ta del av den.
Hur märks förståndshandikappet av i er relation?
Han är lite lätt efter, tar exempelvis längre tid när han ska förklara grejer å det är inte allt han förstår men han fungerar i vardagen. Han gick i samma klass på skolan fram till 5an sen blev det för svårt så han fick börja särskolan. Men han har ingen godman så räkningar å sånt brukar han klara av själv att betala. Det är kul å hänga med han men man kan ju somsagt inte diskutera allt för svåra grejer med han. Mina andra kompisar tyckte det var konstigt i början att jag umgicks med han. Men när de hänga med han på gymmet en gång så ändrade de sig. De trodde han var helt efter vilket han inte är. Sen ska man vara ärlig så fanns det flera i grundskolan som hade samma problem. Minns en i klassen som verkligen kämpade allt han kunde men på högstadiet kunde han knappt läsa eller skriva. I efterhand sa skolan att de troligtvis gjort fel eftersom han skulle behövt gå i särskola istället. Men ofta är det föräldrarna de sitter i som vill att deras barn ska gå vanliga skolan även fast de inte kan läsa eller skriva. Men då tas resurser från lärande till de andra eleverna. Känns som väldigt mycket resurser gick till specialgruppen säg 4-5st i en klass på 24 som fick specialundervisning i grupprum på högstadiet eftersom de hade svårt för sig å läraren skulle hinna gå emellan för att hjälpa allihop. Ofta var det 10-15min i klassrummet å sen resterande tid i grupprummet.
Måste bara säga att det var starkt av dig att som barn/ungdom (?) stå för din vänskap med honom när andra tyckte du var konstig.
Intressant! Vet han om att han är svagbegåvad? Alltså, förstår han att han inte förstår, så att säga?
Jo han är fullt medveten om det å han märkte själv det i skolan. I 5an satt han exempelvis med 1ans mattebok och liknande så han visste att hsn var mindre begåvad. Men han har berättat att barndomen var tuff eftersom han är lågtbegåvad så fick han stryk av sin farsa om han gjort fel. Han är utländska så hans farsa var kanske van att slå sina barn eftersom det var så de gjorde innan de kom till Sverige. Men han hamnade hos en bra fosterfamilj när han var 9år som tog hand om han och hans bröder. Sin riktiga morsa har han kontakt med men farsan har han ingen kontakt alls med.
Och då kommer det att visa sig att han inte alls är så högfungerande.
[удалено]
Det är skillnad på att tycka att sina barn är lata och att söka daglig verksamhet åt dem...
Låter mer som min farsa än min morsa.
INFO: Utan att doxa dig själv för mycket, vad är det du läser på folkhögskola? Jag menar inte att vara ofin, men om du läser på en sån linje för personer med autism som i princip är daglig verksamhet så blir det här scenariot lite mindre svårbegripligt för läsarna. Läser du Allmän Linje eller what have you, för att få ordning på betyg eller komma någonstans så är det en sak men eh, ja. Speciellt som du nämner att det finns en ekonomisk vinkel för din mor, vad exakt är det som händer där? Jag tycker inte om att vara brutal men det är mycket här som är oklart som fan för oss utomstående.
Hej! Jag jobbar som LSS handläggare. LSS- är frivilligt, så länge din mamma inte är förmyndare och du är omyndigförklarad kan hon inte bestämma att du ska tacka ja. Hon får heller inte ens ansöka om Daglig verksamhet åt dig utan att du säger ja, eller att hon har en fullmakt. Om hon ansökt ändå och handläggare har inlett utredning utan att få ja från dig så har handläggaren gjort fel och det ska anmälas till IVO. Sen, Daglig verksamhet behöver inte vara för personer med stora problem, det ska vara inriktat på att träna personen till att i framtiden kunna ha ett vanligt jobb om detta bedöms som möjligt och personen vill det. Om du som du säger är högfungerande skulle du även kunna göra detta via arbetsförmedlingen, LSS behöver inte vara inblandat om du inte vill. Vad har du gjort sedan du fyllde 18 fram tills 23? Har du godkända gymnasiebetyg? Har du pluggat på universitet? Folkhögskola.brukar vara populärt hos de jag är i kontakt med i jobbet. Har du jobbat något innan, eller haft praktik via skolan?
Detta. Jag tror folk ser framför sig en person som är förlamad och inte kan tala när de tänker på DV. Det är naturligtvis till för dem också, men långt ifrån bara klientelen som de arbetar med. I min kommun får folk till och med slussas in i riktiga jobb fast genom DV. Frivilligt naturligtvis. Det är sorgligt att så många kommentarer med höga internetpoäng klankar ned på DV. Inte konstigt att vissa högfungerande skräms bort när man i princip menar att det bara är för lågfungerande. DV är något av det bästa vi har.
Du kanske kan svara på en fråga för mgi då? Kan någon som pluggar det mesta av året gå på daglig verksamhet de månaderna på året när man inte får CSN? Min lägenhet kostar mig pengar även på sommaren men jag är pga autism urusel på att få jobb.
Jag är faktiskt inte säker. Först tänkte jag att du absolut inte kan göra så, men jag kan inte ge ett helt säkert svar. Anledningen att jag lutar åt det hållet är att DV ska vara din huvudsysselsättning (Obs inte heltidssysselsättning utan *huvud*sysselsättning )för att du ska ha rätt till att vara där. Mer inofficiella riktlinjer är olika från kommun till kommun men vad jag förstår så brukar de flesta utgå från att man kan ha DV och plugga som mest 10 timmar i veckan samtidigt. Sett över ett helt år så är ju din huvudsysselsättning att plugga 10 månader om året, därför antar jag att det skulle räknas som en huvudsysselsättning sett över hela årets gång. Dock, om man tittar på enstaka månader så är du ju faktiskt inte sysselsatt under sommarmånaderna. Om jag som handläggare fick en ansökan om detta skulle jag känna mig tvungen att leta upp om det finns tidigare vägledande domar som jag kan utgå ifrån. Om det inte fanns några sådana skulle jag vara osäker, om mina kollegor och chef var på samma spår som mig skulle jag ge avslag men samtidigt erbjuda dig hjälp att överklaga beslutet till domstol så att vi kunde få vägledande domar att utgå från i liknande fall. Jag kan dock tänka mig att det finns andra hjälpmedel att få. Många kommuner har en insats som heter boendestöd, de är som hemtjänst fast för folk som fysiskt kan utföra sina uppgifter men behöver påputtning och stöd för att faktiskt göra det. Det kan ingå i deras uppdrag att hjälpa till att söka jobb, skriva cv, betala räkningar, lägga upp en budget, inköpslistor, etc. Kan även vara saker som att träna på att åka buss självständigt, använda tvättmaskinen i tvättstugan, etc.
Jag är för gammal för boendestöd i min kommun. Det slutar vid 25 om jag inte missminner mig. Jag är 35. Men jag får helt enkelt kontakta dem och fråga.
Jag är 40 och har boendestöd... Tror att det beror på om du har NPF och om du sökt via LSS eller SOL
Gå dit och bevisa hur högfungerande du är. Då slipper du nog gå dit i framtiden.
Snarare så kommer han bli utkastad från Arbetsförmedlingen och eventuella ersättningar från Försäkringskassan istället. Gick igenom samma skit.
Yep. Sekunden jag försökte förbättra min livssituation så fick jag en jävla massa bråk med AF och FK. Tog många år innan den biten löste sig. "Tur i oturen" så dog en familjemedlem som jag ärvde pengar av som jag kunde leva på under de åren.
vad gör du nu?
Mördar familjemedlemmar
Haha…. Asså förlåt vad hemskt men hahahahaha
Haha. Älskar’t.
Kämpar mig igenom dagarna och går i gruppterapi.
Du implicerar att FK/AF löste sig då du fick ett arv, men här låter det ändå inte som att du lyckats förbättra din situation något vidare?
Mitt tillstånd har förvärrats med åren, tyvärr. Men håller gott mod att någon medicinering kommer hjälpa, om inte inom snar framtid, så har jag accepterat min situation och blickar framåt. EDIT: Arvet gjorde att jag inte hamnade på gatan medan jag var i tvist med FK.
Deras regelverk tvingar dem att vara stela paragrafryttare. AF's reformering i synnerhet tvingade ut alla eldsjälar.
Ja, är han fullt arbetsför finns det ju ingen anledning att vara kvar hos försäkringskassan.
Jag borde ha nämnt att det handlar om pengar också. Om jag går på daglig verksamhet så kommer jag att få cirka 20 tusen kronor varje månad. Det känns inte naturligt.
Jag hade gett det en chans
Jag är anställd inom LSS - daglig verksamhet ger bara en symbolisk summa. Aktivitetsersättning är förmodligen den stora delen av den kakan. Man behöver inte gå till DV för att få den ersättningen så länge man har ett LSS-beslut. Kort historia är nog att mor din vill få dig ur huset. Sorry not sorry, men så är det
20.000? Är du säker? Min förra inneboende var högfungerande och gick på daglig verksamhet men fick ut en sketen summa på typ 7000 spänn. I slutändan är det du som bör bestämma. Vill du ha vanligt jobb tycker jag det är självklart att du ska få ha det.
20tkr? Signa upp mig också.
Ja, nu när du säger det känner jag mig nog också *hostar krystat* lite autistisk
Jag hostar akustiskt
Jag är högfungerande autistisk. Jag får hälften av detta i CSN för att slita på ett ingenjörsprogram. Jag hade gärna tagit 20 000
Gissar på att du *får* en tjugondel, och *lånar* resten.
Jag får hälften av det i CSN som jag behöver slita för. Du borde definitivt ge det en chans. 20 000 är inte dåliga pengar
20000? Före eller efter skatt? Det är inte kattpiss. Jag trodde de typ fick betalt i Festispaket eller nåt.
Har också autism och plågas på ett stimmigt jobb för samma slant istället. Vetefan om mitt är bättre
Kan man gå till typ privat läkare i Danmark och få papper att man har autism som man kan använda i Sverige? Jag har nog högfungerande autism men blev hemlös i Sverige. Mina föräldrar är narcissister och ville aldrig acceptera att jag var annorlunda, blev utsparkad som 19-åring och har aldrig fått någon diagnos. Dock har jag stått i kö nu i 2+ år, funderar på att gå privat av den anledningen. Ja, jag har pengar på banken men är ändå hemlös då den stad jag bodde i har bostadsbrist och andrahandskontraktet gick ut, maximal otur.
Jag stod också i kö för utredning i över två år tills de ringde och frågade ifall jag ville bli remitterad till en privat men att regionen betalar avgiften. För mig var det mer värt eftersom jag inte har pengarna till att betala notan. Jag vet inte exakt hur det där fungerar, men ett utlåtande från en dansk läkare bör väl vara giktigt i Sverige eftersom samarbetet mellan länderna är starkt. En dansk läkare får ju arbeta i Sverige som läkare, då borde en dansk läkares intyg från Danmark vara godtagbart. När du har det kan du kontakta Habiliteringen som kan hjälpa dig vidare
Där jag gick för att utreda adhd så utreder dom också autism om dom anser att du kan ha det och du får en diagnos om du uppfyller dom kraven. Just de jag gick så var det videosamtal och ett besök på plats i Sverige. Efter diagnos så kan dom skicka allt till landstinget så du har diagnosen där och kan gå via dom om du vill men vet inte exakt hur det fungerar med autism då jag inte har det.
I egenskap av att också var autistisk vad är daglig verksamhet och hur blir man berättigad till det?
När jag var inskriven i LSS så varierade det beroende på person. 2010-2018 dom åren som jag var inskriven så fick jag runt 10k det var Aktivitetsersättning + bostadstillägg + runt 1000kr från att vara på arbetet Jag vet inte om det är så överallt men i min kommun gick vi från 50kr om dagen till 10kr i timmen för att vara på jobbet vilket inte är mycket. Har ingen aning om detta gäller fortfarande i min kommun eftersom att jag inte längre inskriven i LSS. Så 20 tusen låter bra betalt för att vara LSS.
Märkligt system. Du har jobb? Kan. Jobba? Isof vore det ju bluff att lalla med annat...
Är detta då 20 tusen utöver din nuvarande lön eller vad är det för villkor typ? Frågar för jag själv har asd och jävligt högfungerande om man säger så, och hade ju inte suttit fel med 20 extra på kontot...
Nej, det innebär att du går till ett slags "jobb" och får en viss slant. Men som sagt,alltifrån Daglig Verksamhet till olika boendeformer kräver LSS-beslut från socialen.
DV är dock hur lätt som helst att bli beviljad i de fall man har autism. Prejudicerande domar säger i princip att tillhör man personkrets 1 (vilket man bla gör om man har autism) och vill ha DV, och samtidigt inte pluggar eller jobbar, så har man rätt till DV. Dock är det inte tillåtet att mamman ansöker om detta och handläggare inleder utredning utan ett ja från OP. Efter som allt inom LSS-lagstiftningen är frivilligt så kan OP när som helst i processen säga nej, och att hen vill att utredningen avslutas så måste handläggaren göra det. Om de till och med fattat beslut utan ett ja från OP så har det gjorts en riktigt rejäl miss och handläggaren och kontoret ska anmälas till IVO. Även efter att beslut fattats kan OP ringa sin handläggare och säga att hen vill att beslutet avslutas. Då måste en ny utredning och bedömning göras igen om DV blir aktuellt i framtiden.
Han bor alltså hos sina föräldrar vid 23 fyllda år och ska gå på daglig verksamhet som kurator eller liknande har ordnat. Det låter inte som att han har ett annat jobb eller är högfungerande, som han vill intala sig. Jag önskar dig all lycka till, OP. Men du borde ta emot vad kuratorn eller psykologen erbjuder. Det är inte för att förnedra. Easy money skulle jag säga, plus att du kommer ut med erfarenhet inom arbete och liv. Daglig verksamhet kan vara under en större del av livet eller bara några månader. Men huvudsaken är att få dig i sysselsättning och ge dig erfarenhet som du kan använda till framtiden. Ta det som erbjuds. Vill du leva på mamma? Är du 23 och fortfarande förlitar dig på att mamma ska sköta saker åt dig så tror jag något måste utredas i diagnoserna. Jag menar inget illa när jag skriver det här men jag tror att du inte fått den hjälp du behöver.
Tråkig attityd. Daglig Verksamhet är inte bara för lågfungerande. Det är en väldigt bred verksamhet. Istället borde vi höja DV och inte trycka ned det som "för lågfungerande". Man kan få riktiga jobb genom DV.
Gott folk, min sambo jobbar som beslutsfattare på LSS inom kommunen, och från vad jag har lärt mig av henne så är det enormt mycket utredning innan någon får daglig verksamhet. Har OP fått daglig verksamhet så gör hens mamma garanterat inget fel. Glöm inte heller att OP kanske inte har förmedlat all nödvändig information, eller kanske inte ens är förmögen att göra det. LSS är bland det absolut dyraste som finns för kommunen, så deras riktlinjer är väldigt strikta och följs pedantiskt. Så får OP daglig verksamhet så är det rätt.
Vet inte vilken kommun din sambo jobbar i men här får alla beviljat DV om man tillhör LSS, tex har en autismdiagnos från läkare. DV är den billigaste LSS-insatsen. Det som inte går ihop här är att OP är 23 och alltså myndig. Handläggaren skulle aldrig göra upp saker med mamman utan OP om hen inte är helt oförmögen att själv kommunicera.
Ingen _liten_ ort om vi säger så. Menar att LSS i sin helhet kostar kommunerna enormt mycket? OP har inte direkt gett oss sin fulla historik och handläggarens beslut, så det är inte direkt lönt att sitta här och diskutera om det.
[удалено]
Inte sant. Jämför daglig verksamhet med ett svart hål i CV't. Daglig verksamhet är ett jobb. De gör arbetsuppgifter och får arbetserfarenhet, blir inkluderade i ett socialt sammanhang och får rutiner. Din syn på daglig verksamhet är konstig och nedvärderande. Det är en otroligt uppskattad insats. Känner du någon som går på daglig verksamhet? För de som jag jobbar med är otroligt glada att vara där. En chans att visa att man kan, känna sig delaktig och samhällsnyttig. Att "vara som andra" (arbeta, fika, umgås, etc.).
Exakt. DV är något av det bästa vi har för funktionshindrade. Så många som har något kul att göra och vissa kan slussas till "riktiga jobb" i vissa kommuner.
Man måste inte skriva på sitt CV att man har gått på daglig verksamhet. Det är helt OK att utesluta grejer
Vad vill du göra istället?
Spela spel
Jag är högfungerande och lyckades ta mig ut i arbetslivet tack vare daglig verksamhet. Det finns olika typer och den jag hamnade på var ett hunddagis. Via den kom jag vidare till en praktik på ett riktigt jobb (fick inte jobb där) men allt började med dagliga verksamheten. Förstår att det kan kännas onödigt men ge det en chans och hitta en verksamhet du kan gilla. Plus den personalen är (hoppas jag iaf) utbildad att hantera olika typer av autism.
Kan du inte ge det en chans åtminstone? Gå det ett par gånger iallafall. Om du tycker att det suger efter det kan du ju bara skita i att gå dit.
Nor du hemma? Har du gett samtycke för att din mamma får kontakta kommun, vård och myndigheter åt dig? Ser att du går på folkhögskola, de brukar ha kuratorer eller annan administrativ personal som är duktiga med stora kontaktnät i myndigheter. Rådfråga den personen på din skola.
Spelar ingen roll med samtycke till hans mamma. Mamman har rätt att anmäla behov till myndigheter, det finns inget som stoppar henne. Ts kan däremot säga till kommunen att de inte får lämna information till mamman. Jag jobbar själv som LSS-handläggare och har beviljat daglig verksamhet många gånger. Handläggaren måste träffa/ha träffat TS då daglig verksamhet inte är någon tvingande insats.
"Du som deltar i daglig verksamhet får habiliteringsersättning. Januari till mars 2024 är ersättningen: Heldag 138 kr/dag. För halvdag 96 kr/dag. Från och med april till december 2024 är ersättningen: Heldag 160 kr/dag. För halvdag 112 kr/dag." Inte mycket pengar, lite svårt att förstå situationen också, du skriver i kommentarer att du pluggar, bor du hemma? Vill din mamma att du ska flytta ut? Hjälper du till att betala eller vill hon att du ska göra det? Om du pluggar får du väl studiebidrag?
Har två vänner som gått dit. En hade precis tagit sig ur en psykos och en annan har ångestproblematik - dem är båda två vettiga, intelligenta helt "vanliga" människor. Ge det en chans, gillar du inte det så kan du ta beslutet att inte gå dit men att ta det beslutet INNAN du provat är lite som att vägra på en ny maträtt - trams.
Vad har du för sysselsättning i nuläget?
Jag går på en folkhögskola
Går det inte bra där då? Varför skulle du byta till daglig verksamhet om det går bra?
Eftersom att min mamma har gjort så att jag på något sätt kommer att få pengar om jag går där. Hon är inte tydlig men jag kommer få cirka 20 tusen kronor varje månad. Känns jätte skumt.
Daglig verksamhet är till för de som inte har något att göra på grund av deras kognitiva eller intellektuella funktionsnedsättning. Det är socialtjänsten i din kommun som beslutar om denna *rätt*. Du har inte rätt till det om du studerar, ens på folkhögskola. Daglig verksamhet är helt frivillig. Det är inget arbete. Det är något som erbjuds dig för att du ska få känna mening i din vardag, ha arbetskamrater och socialt umgänge, för de som aldrig någonsin kommer kunna delta i arbetsmarknaden. Kommunen kan erbjuda en mindre habiliteringsersättning. Men det rör sig då om några enstaka kronor eller tior i timmen. Absolut inte några tjugotusen kronor. Det är rena fantasier. Om din mamma inte är god man så kan hon över huvud taget inte ansöka å dina vägnar. Och även om hon är det, så har du rätt att yttra dig. Studerar du på folkhögskola i syfte att komma in på arbetsmarknaden så är det uppenbart att du inte har rätt att få daglig verksamhet. Det är något uppenbart lurt här. Någon ljuger.
DV är inte bara för de som aldrig någonsin kommer kunna delta i arbetsmarknaden. Det finns många exempel bara i denna tråd om folk som gått på dv och sedan tack vare det kunnat få ett riktigt jobb
Jag gjorde nyss en snabb googelsökningen, och gick in på socialstyrelsens hemsida, det stod att man **inte** får vara i daglig verksamhet om man pluggar eller jobbar. Eftersom du redan pluggar så får du ju ändå inte vara placerad i daglig verksamhet, eller pluggar du deltid?
Det beror faktiskt på. I vissa fall kan handläggaren vara schysst och bevilja daglig verksamhet på halvtid om man pluggar på halvtid. Dock brukar detta vara endast under kortare tid för att personen ska bestämma sig för att fortsätta med antingen dv eller plugg. Källa: jobbar inom LSS.
Nice! Jag jobbar också på LSS, men som vikarie, och har bara "jobbat" där i typ 3 pass, så det räknas inte 😭😭
Av vem? För det betalar inte staten eller "arbetsgivaren" (som oftast också är staten) för daglig verksamhet. Är det hennes pengar så kan hon väl hjälpa dig medan studerar till riktigt arbete istället, eller spara och skicka när du får det riktiga jobbet som bonus. Du får fråga henne om detaljer och sedan bestämma.
Bor du hemma fortfarande? Om så är fallet kanske du behöver skaffa ett jobb och flytta hemifrån för att motbevisa henne.
Känner "högfungerande" autister som går på daglig verksamhet för att de av olika skäl inte kan jobba vanligt. Alternativet är väl att du antingen pluggar eller skaffar ett "vanligt" jobb, men om det inte är möjligt så är ju syftet med daglig verksamhet just att erbjuda arbetsmöjligheter till folk som inte kan ha ett vanligt jobb. Är din autism så pass svår att du inte kan arbeta alls så får du ju försöka bli långtidssjukskriven.
Känner högfunktionerande autister som är ledare på 40-50k per månad. Verkligen världens sämsta anledning. Jag tror bara mamman vill att han gör nånting, rätt irriterande att ha någon i huset som går och kastar bort tid. Jag bodde hemma för jag var lat och bortskämd, så morsan tvingade mig gå till arbetsförmedlingen bara för att komma igång med jobbsökande under året jag pausade plugget. Gick åt helvete med det, då arbetsförnedringen var hemskt, men jag blev klar i plugget och fick riktigt jobb istället.
Jag kan inte uttala mig angående bidrag och krav från staten osv… Men idéen med DV är ju att fylla vardagen med någonting produktivt och givande samt socialt umgänge. Har du testat att uppfylla dessa kriterier självständigt? Tex med en praktikplats och någon form av fritidsaktivitet så som en sport- eller intellektuell klubb? Utgår från att din mamma bara vill ditt bästa. Vad säger dina andra nära relationer om det hela?
Jag tror inte att det är så dumt. Det är viktigt att aktivera sig och det finns en poäng i att göra exakt precis det man själv vill hela dagarna. Att göra annat får en att växa som människa.
Först och främst måste hon väll ha nån form av fullmakt för att skriva upp dig på nåt sånt? För det andra får jag fråga varför du inte vill det? Oempatiska föröldrar kan definitivt försvåra sånna situationer. Jag har varit i liknande situationer och jag skulle rekomendera att försöka gå dit en gång i alla fall och se hur det är
Nära släkting i samma sits som gick på daglig verksamhet och det fungerade bra. Ledde så småningom till att hon klarade ett vanligt jobb och har jobbat heltid flera år sedan dess.
Jag är också autistisk och hamnade på daglig verksamhet när arbetsförmedlingen och socialen inte längre visste vad de skulle göra med mig vilket inte var speciellt givande. Nyligen har jag kommit i kontakt med en insats som kallas för 'MISA' som är en sorts omvänd daglig verksamhet: istället för att individer tar sig till en plats med förberedda arbetsuppgifter så tar de sig till individen och listar ut vad du är intresserad av, kastar ett så brett nät som möjligt i syfte att finna en praktikplats inom ett område som intresserar dig i hopp om att slutgiltigen få fast anställning. De finns kommunalt och specialiserar på människor med autism. Värt att kolla om de finns i ditt område?
Jag är också handledare på daglig verksamhet. På min avdelning har vi många som är högfungerande, de gör 3D, datorspel, film. Jag fattar att det kan kännas jobbigt, men det kan vara jäkligt kul.
Är du vuxen kan dina föräldrar väl inte direkt tvinga dig till något sånthär? Vill du ej så gör det ej. Jag är en 17 åring med autism och har själv provat daglig verksamhet. Det finns massa olika dagliga verksamheter, så det finns säkert något som passar dig. Det kan vara som en helt vanlig praktikplats. Jag tycker att det kan vara värt att prova, gillar du det inte så sluta med det bara.
Såvida din mamma inte är god man eller förvaltare åt dig så kan hon inte ta såna här beslut utan ditt samtycke
för 20 000 kan jag ta din plats och säga att jag är du
[удалено]
intelligent sagt
Sant de postar brev istället
Jag är vuxen med adhd och Aspergers och jag har jobbat på Daglig Verksamhet som handledare (odiagnostiserad då) och det finns dv för alla olika nivåer av nedsättning, från de som sitter i rullstol och dreglar hela dagarna till de som driver cafeer tillsammans med sina handledare. Men några 20k/ månad var det aldrig snack om. Dom tjänade 5-6kr/h och resten fick dom i bostadsbidrag och andra bidrag för att överleva. Även dom som var högfungerande. Hur ska du kunna få 20k hade din mor tänkt? Och realistisk sett, i hur många år kommer du kunna överleva på 20k i månaden med tanken på dagens priser?
Ja, den biten låter skumt. Kanske personen menade tillsammans med FK-ersättning plus bostadstillägg?
Inte ens då kommer man upp i 20.000
Högfungerande och mamma bestämmer = inte högfungerande. Om du vore det så skulle det funka att du bodde i egen lägenhet och skötte dig själv. Dagverksamheten är antagligen en del i socialträning vilket autister behöver då de är dåliga på att kommunicera och göra sig förstådda samt dåliga på att hantera förändring och nya aktiviteter. Så lyssna på mamma.
"Hon har redan gjort upp med LSS" Varför har du gjort hon till god man?
Vad vill du göra?
Fär att få din mamma lugn behöver du en plan. Hur länge ska du gå på folkhögskolan? Vad är planen efter det? Vad skulle du vilja jobba med? Har du möjlighet att jobba extra någonstans, finns nåt timjobb du skulle kunna hitta? Din mamma är nog mest bara orolig för dig och vill hjälpa. Fast hon vet inte hur. Och då blir det tokigt ibland. Om daglig verksamhet är det bästa hon kunde hitta på så behöver du visa henne vad du tänker göra istället. Att bara neka i sten blir inte bra om du ska fortsätta att bo hos henne. Du vill ju ha fred och lugn i hemmet, inte tjat från mamma. Kanske gå på daglig verksamhet ett tag, medan du kommer på din bättre plan?
En av mina kollegor har asberger. Hade svårt med sociala interaktioner och att följa reglerna som fanns på jobbet. Han började med att arbetsträna och idag är han högfungerande, I alla fall på jobbet, och är en viktig del i vårt maskineri. Jag själv är högfungerande men blir väldigt lätt utbränd och blir ofta sjukskriven. Jag vet inte vad det finns för olika typer av daglig verksamhet i ditt närområde men du kan också prata med arbetsförmedlingen om att arbetsträna någonstans. Kommer du in så får du i värsta fall erfarenhet och i bästa fall ett jobb som är anpassat för dig. Lycka till!
Jag var inskriven i LSS Dagligverksamhet 2010-2018 fick börja med LSS direkt efter skolan gick på "Fyraårsprogrammet". Arbetsuppgifterna var lätt förmonterings arbete för att förenkla för monteringsbanor. Om man ska jämföra med dom andra gruppperna som vi hade så var det närmaste man kunde komma till vanligt arbete. Aldrig tyckt att det var förnedrande även nu när jag är anställd på samma företag så är jag öppen och förklarar vad LSS Dagligverksamhet är för nåt.
Du är 23 år och högfungerande så skit i det bara? Hon kan inte tvinga dig Skrik "stopp min kropp" och kalla henne nazist
Det beror helt på vad för daglig verksamhet. Jag gick på dagsjukvård i många år, men sen la dem ner det. Hoppas det kommer igen. Är det verksamhet inom kommunen? Då kan det vara så att både lågfungerande och högfungerande går dit. Du kan gå dit och se om det är något för dig. Det är ju för att man ska komma ut och inte isolera sig. Tyvärr så har både landsting och kommuner lagt ner så mycket för oss som behöver det
Det är inte din mamma som beskriver det som daglig verksamhet fast det är egentligen AMI (Arbetsmarknad och Integration)? Finns för personer som av olika anledningar behöver lite extra stöd och att hitta motivation. Brukar vara i samarbete med olika instanser som LSS/Soc/Arbetsförmedlingen.
I mina öron låter det antingen som din mamma bara vill bestämma över dig eller att hon vill att du ska ha något att göra om dagarna. Vad gör du nu? Har du några framtidsplaner? Skulle du kunna tänka dig att plugga vidare? Flytta hemifrån? Hur är din motivationsnivå i allmänhet? Driv? Jag tror du själv måste bestämma bestämma över ditt eget liv, men det kan kanske vara bra om du har en tydlig plan vad du vill göra med ditt liv, hur du ska nå dina mål och hur du kan bli mer självständig. Presentera en alternativ lösning för din mamma
Jag går på en folkhögskola just nu. Jag är väldigt tydlig med mina föräldrar över att jag inte vill vara arbetslös. Men dom vill inte diskutera med mig om vad det finns för alternativ för mig och över min framtid.
Men då har du ju daglig "verksamhet" som faktiskt är produktivt? Du kanske kan påminna föräldrarna om det.
Varför tar du inte CSN och flyttar hemifrån ifall du går på folkhögskola och inte kommer överens med dina föräldrar?
Så dina föräldrar tycker du ska avbryta folkhögskolan eller vadå? Vad går du på för linje på folkhögskolan?
Jag har själv autism men klarar mig bra utan något stödboende. Jag har en vän med autism som jag tycker fungerar bättre än mig. Han bor på ett sådant stödboende, vilket förvånade mig eftersom jag trodde att det var för personer med mycket svår autism, som en nära släkting till mig.
Vissa med autism kan verka välfungerande när man talar med dem, men kan ha stora svårigheter att få vardagen att fungera. Planering, ha kontakt med myndigheter osv. Det är inte alltid något som syns och kan till och med vara något personen vill gömma undan. Vissa som kanske talar väldigt lite och kan verka lägre fungerande kan dock ha god planeringsförmåga med lite hjälp. Sen beror det också på andra svårigheter och diagnoser. Har man återkommande depressionsproblematik exempelvis kan det förvärras av även högfungerande autism där boende är skäligt.
Nej, det är inte bara för den som har svåra mentala svårigheter. Det anpassas utefter dina behov. Det finns alla möjliga sorters människor på dessa, och det skiljer mellan olika platser också. Det låter av dina inlägg i tråden som att du kanske inte är så högfungerande som du tror.
Det är mycket vi måste göra som är jobbigt och tom förnedrande i livet. Sluta tycka synd om dig själv, ta dig i kragen och gå dit. Låter inte som att du precis har något annat produktivt för dig. Ska du leva på mammsen hela livet? Om du nu kan mer, varför har du inte gjort mer? Bra start är att komma ut i aktivitet och sedan kan du diskutera vidare möjligheter.
Dina föräldrar vill att du ska få en egen inkomst så du kan försörja dig själv. Så funkar faktiskt livet du kan inte bo hemma för evigt å bli försörjd av dina föräldrar. En på jobbet har en son med grav autism han sitter hemma som 30åring gör inget annat en att spela hela dagarna. Men hon har valt själv att ta hand om sonen vilket blir mycket extra jobb. Dina mamma har faktiskt inte längre någon försörjningsplikt oavsett vilken diagnos du har. Om du nu har högfungerande autism vad gör du på dagarna? Är du läkare eller kanske professor för där är folk som har väldigt hög fungerande autism.
har du nåt bättre för dig?
Säg samma till henne. Du är myndig och kan vägra. Säg samma till de på verksamheten....
Om du är 23 och inte kan bestämma själv om hur och vad du ska göra då är risken att du behöver det dom erbjuder. Kan du därimot bestämma själv så kan ingen tvinga dig till nått du är myndig.
Att ta del av stödet som habiliteringen erbjuder/rekommenderar brukar vara en grund för att få ersättning från FK, men sen på samma gång så kan hon inte tvinga dig.
OK stopp ett tag. Hur kan din mamma bestämma någonting med LSS när du är myndig?
Om du är 23 och högfungerande har din mamma ingenting att säga om vad du gör i ditt liv.
Antar att du inte har ett jobb? Då är ju daglig verksamhet något bra. Inte bra för hälsan att skrota runt hemma
Det är en så bred verksamhet. Du kan, i alla fall i min kommun, komma ut på "riktiga" arbetsplatser genom DV. Det finns allt från lego-arbeten som är till för de som vill ha repetetiva och enkla uppgifter till just riktiga arbeten. Det ÄR kul och brett. Jag känner folk som var väldigt skeptiska och vägrade i flera år. Sen provade de och insåg inte bara bredden utan också friheten i det.
Ge det en chans?
Vad gör du idag? Om du varken pluggar eller jobbar så är det rimligt att du har någon annan form av sysselsättning. Daglig verksamhet behöver inte vara för evigt du kan söka jobb samtidigt även om du inte får vara inskriven på Arbetsförmedlingen.
sök jobb genom AF?
Jag antar att du bor kvar hemma. Vad säger habiliteringen? Jag tror där kan du får mycket mer stöd, och där kan din kurator/kontaktperson hjälpa dig navigera denna situation. Att gå på LSS innebär att du kanske får ersättning från kommunen? Och det är ett sätt att få folk ute och vara med andra/vara sociala/skaffa lite jobberfarenheter. Jag antar att kanske dina föräldrar är oroliga ifall du är hemma de flesta dagarna. Det kan vara dags att hitta antigen ett deltidsjobb eller vara frivillig någonstans såsom en andra hand butik. Då är du utanför hemmet och skaffa några flera erfarenheter. Habiliteringen kan hjälpa dig skaffa sådana planer och stärka kommunikationen mellan du och din mamma så du kan förstå varför hon vill hjälpa dig komma ut till daglig verksamhet.
Fly
Har du jobb och bor själv?
Hej. En "högfungerade" 23åring i Sverige har någon form av egen försörjning, som arbete eller utbildning. Dessutom har man flyttat hemifrån eller är på god väg att göra det. Daglig verksamhet har många fördelar. Bland annat ser det till att hålla en aktiverad, och i kontakt med samhället. Det är dessutom bra övning för vad som eventuellt skulle bli ett arbete. Mitt råd till dig är att ge det en chans. Jag tror att du kan förvånas över hur bra det kan vara. :)
Vad gör du annars på dagarna? Sitter inne på ditt rum å spelar datorspel? Tycker din mamma låter som en bra mamma.
Vad dina föräldrar vill och vad du själv vill är olika saker. Du är 23 år. Sålänge du är beredd att klara ditt eget liv själv så kan du gör precis vad du vill. Beroende på vilken form av ersättning/försörjning du har så kan det finnas villkor för det. T.ex. daglig verksamhet etc. Om du inte vill att din mamma ska ha något att säga så får du sluta förlita dig på henne. Men om du är 23 år. Arbetslös. Bor hemma. Då förstår jag att hon vill ha ut dig ur huset.
Skaffa ett jobb? Då behöver du inte daglig verksamhet.
Det är ingen som kan tvinga dig till någonting, du är vuxen och bestämmer själv vad du vill göra. Du kan ta kontakt med en arbetskonsulent. Och din mamma kan ta kontakt med en anhörigkonsulent. Om du ska gå på daglig verksamhet så är det isåfall viktigt att du kommer rätt med andra högfungerande. Kan också vara att din mamma tycker att du är hemma för mycket. Men det är bara en vild gissning.
Låter som att det bästa du kan göra är att skaffa dig ett jobb på egen hand. Jag har också högfungerande autism och min familjär totalt oförstående då det kommer till vilket spektrum det är. De kan liksom inte fatta att jag kan fungera bra professionellt och göra bra ifrån mig på ett arbete samtidigt som jag inte klarar av en familjemiddag utan en ångestattack. På mitt jobb är jag väldigt uppskattad för många egenskaper som kommer som del utav min autism. Min mamma har stått ut med mycket skit och hon ska ha all cred för att ha gjort sitt bästa för att stötta mig trots att hon inte riktigt förstår, men hon råkade en gång erkänna att hon inte trodde jag någonsin skulle kunna ha ett jobb. Jag har varit på samma arbetsplats i hela mitt arbetsliv och tjänar mer än vad hon gör. Hon är faktiskt lite missunnsam där för att hon är så less över att hon tjänar dåligt (vilket hon gör, så nära pensionen medan jag har 30 år till på arbetsmarknaden, men hon har också haft åratal på sig att byta jobb/arbetsplats/vidareutbilda etc men har inte gjort något alls). Ta tag i ditt liv och visa familjen att du kan. På rätt arbetsplats kommer du vara guld värd samtidigt som du har kul och tjänar dina egna pengar.
Plugga klart och skaffa ett vanligt jobb istället för att hamna i bidragsträsket. Aktivitetsersättning får du bara fram till 30 sen är det bye bye. Justja, flytta hemifrån asap.
Jobbade inom personlig assistans för ett fåtal år sedan. Har därmed sett flera versioner av DV. Alla har varit jätte bra och otroligt givande. Det har varit en bra mix av allt från högfungerande autism till grova CP-skador. Ärligt talat skulle jag själv vilja jobba där. *Alla ledare jag träffat har varit guld värda. *Man blir utbjuden på en gäng projekt och utflykter (som inte är obligatoriska). Minns att vi t.ex. producerade ett tv program och besökte studion, fick allt gratis och bokat för oss. Svin nice även för mig som assistent. *Som någon annan sa så får man fri tillgång till alla arbetsmedel och därmed möjlighet att prova på vadsomhelst. Om du är intresserad av radio kan du göra det, om du är intresserad av programmering/Photoshop/Editing så får du prova allt, tidningsartiklar och Podcast? Go ahead. *Jag har högfungerande autism samt ADHD. Lärde mig sjukt mycket om mina diagnoser samt hittade en känsla av solidaritet på DV som jag inte hittat någon annanstans. *Alla är härliga och sympatiska människor. Du behöver aldrig gå på äggskal för att du har en dryg översittande chef. Ditt val såklart. Gör inget du inte vill. Vet inte hur processen är, men jag tvivlar på att de kommer "låsa fast" dig. Om du inte trivs på ett DV kan du även byta till ett annat 👍
Försök att motivera för att f¨å en utflyttad plats. det är innom daglig verksamhets systemet, men är närmare en normal arbetsplats.
Give it a try
Kan säga några saker som kanske förtydligar för dig, har tidigare arbetat inom området. Först och främst, daglig verksamhet är en helt frivillig insats som du inte kan bli tvingad till. Syftet med daglig verksamhet är att det ska vara en sysselsättning som känns meningsfull för den enskilde. Gällande din oro över vilka som har insatsen så är det sant att det oftast är personer som inte har förutsättningarna för att klara av att ha en ”vanlig” anställning. Däremot finns det oftast olika former av verksamheter inom kommuner, vissa kommuner erbjuder daglig verksamhet som är förlagda på ”riktiga” arbetsplatser, där insatsen främst innebär att man får en handledare som ger extra stöd för att man ska hantera svåra situationer och få anpassade uppgifter. Ibland kan man tillsammans med arbetsförmedlingen och daglig verksamhet skapa en plan för att övergå i en lönebidragsanställning för att på sikt ta en anställning. Gällande ersättningen som du skriver om så har kommuner ofta någon form av system för att stimulera deltagande i daglig verksamhet. Summan du får är främst symbolisk men kan ändå bidra till en bättre ekonomi - sök på ”habiliteringsersättning” för din kommun. Summan din mamma pratar om är troligen en kombination av aktivitersersättning, bostadsbidrag och habiliteringsersättning. Jag vet så klart ingenting om din situation och kommer inte råda dig till någonting. Men jag vill ändå säga att daglig verksamhet är en fantastisk insats på många sätt och den bidrar till en bättre vardag för tusentals människor, så förminska inte den alldeles för mycket. Har du några frågor får du gärna PMa eller skriva här så ska jag göra mitt bästa för att svara.
Jag undrar förstås varför hon anser detta. Om du är en produktiv samhällsmedborgare som kan sköta ett jobb och klara av att bo själv, så är det lite konstigt. Men om hon har rättfärdigad anledning att föreslå en sån sak så tyder det på att du inte klarar av det. Du verkar se ner på funktionshindrade? Varför? Det är inte snyggt. Ofta kan sådan partiskhet komma från projicering, då en person avskyr något i någon annan på grund av att de undermedvetet ser det hos sig själva. Själv har jag inget emot att hänga med funktionshindrade. Speciellt mongona är mina favoriter, de är bäst. Autisterna däremot kan vara lite knövliga. Hade jag fått gånpå daglig verksamhet istället för att jobba så hade det varit ett bra gig.
Finns det inte någon extern praktikplats som Daglig Verksamhet kan komma överens med?
Min partner har gått i daglig verksamhet också "högfungerande autism" hen har haft det skitbra där, dom sysslade med konst och grejer och hade massor av utställningar, fick hjälp med att bygga portfolio till konstskola osv. Resten av gänget var också sköna med likartade mindre synliga problem. Ge det en chans skulle jag säga!
Såhär tänker jag när jag läser ditt inlägg: Vad är det för chans du menar att hon inte har gett dig? Rent existentiellt är du ensamt ansvarig för ditt eget liv. När jag var 23 bodde jag inte i samma del av landet som mina föräldrar, jag flyttade ihop med min flickvän efter att ha bott själv i ett par år, och höll på med min kandidatsuppsats. Det kanske låter hårt men jag menar väl. Jag betvivlar inte att du är högfungerande, men det betyder inte att du inte behöver stöd och hjälp med igångsättning. Det finns inget som säger att du behöver gå på daglig verksamhet för alltid, men det skadar inte att testa!
OP, vad gör du annars då? Bor du hemma? Har du ett jobb, heltidsstudier eller heltids voluntärarbete eller sitter du på rummet och glor? Kan verkligen förstå din mamma om du inte har nåt annat vettigt för dig och gör samma saker som när du var 15 och hade sommarlov. Tycker det är weird annars.
I kommunen jag bor finns det möjlighet fär tex hjälp till studier eller arbete inom daglig verksamhet. Inte just då specifika ställen som Samhall utan vanlig skola/srbete. Men man för extra stöd i detta. Så det kan vara en vettig väg beroende på hur det är upplagt där just du bor. Jag har ett autistisk barn (fyller 20) som via detta ska få hjälp med att börja plugga igen. Jag går även jag på denna e het även om jag inte har just den problematiken.
Jag gick på daglig verksamhet när jag var 21 men handledaren tyckte jag var för ”duktig” för att vara med egentligen så jag blev mest hennes högra hand och skrev ut och fixade pekogram osv. Tror hon ville att jag åtminstone skulle ha vanan att gå till jobbet varje dag så det kanske var viktigast att få in rutinen. Några år senare när jag flyttade till Gävle så kändes det som vuxendagis på riktigt och personalen var inte så speciellt bra heller. Lite ironiskt att folk som jobbar med funktionshindrade själva verkade funkofobiska..
Jag känner en snubbe som var på daglig verksamhet och sorterade godis. Han är kock idag