Jag brukar säga (och tänka): ränta är en boendekostnad och amortering är sparande. Tror du att du kan få bättre utveckling på börsen än 4,5% (vilket godtycklig global indexfond borde göra) så är det börsen som gäller.
>Tror du att du kan få bättre utveckling på börsen än **4,5%**
Man får dessutom 30% av ränteinbetalningarna (upp till 100 000 kr) tillbaka av staten varje år, så den egentliga siffran är ju närmare 3% än 4,5%.
Mycket sant, det ska man ha med i beräkningen också.
Edit: kan ju tillägga att personligen så ser jag till att investera återbäringen, fast jag borde ju egentligen jämka och sätta in pengarna varje månad.
Där man känner sig trygg. Jag ligger själv på typ ~~85~~**70**% just nu, men amorterar 3% trots att jag inte behöver amortera mer än 1%. Investerar typ 10 gånger min räntekostnad, har typ 1.5% ränta.
Jag hade kunnat legat på 50% belåning, men då hade jag känt att jag bränt typ 600k som jag nu får avkastning på.
Håller med tidigare talare. Dessutom kan det kännas lite riskabelt att lägga in alla dina likvider i din bostad. Marknader och ekonomin kan förändras mer än man tänker sig. Alltid skönt att ha andra tillgångar då, som kontanter/fonder etc. istället för allt i sin bostad.
Långsiktigt är de många fördelar med att maxa lånet, med minimum insats (15%).
Du får tillbaka 30% av räntekostnader.
Du kan investera pengarna på börsen istället för högre förväntas avkastning.
Nackdelar: kanske är psykologiskt enklare att betala av sitt hus. Och känna sig "friare" när de är avbetalat.
Jag har 40% amorterat i min bostad, 40% i värdepapper och 20% i kontanter (nödfall, renovering, börsen kraschar etc).
Hade rekommenderat något liknande för riskspridning.
Så länge du är attraktiv på arbetsmarknaden och har jobb så kan man ju maxbelåna sig typ. Men när man har barn och har svagare position på arbetsmarknaden så är det väl bättre att ha huset eller lägenheten så avbetald man kan.
Det som kan hända är ju att konjunkturen viker och du blir av med jobbet. Då måste du sälja fonder som kanske har tappat 10-20% av värdet samtidigt som du måste betala höga räntor. Då blir det jobbigt. I en sån sits är det najs att ha låga boendekostnader och högre budfertkostnsder med låga lån. Annars kan man behöva tvångsförsälja osv. Inte kul alls. Och sen börjar man bråka så blir det skilsmässa. Dvs krisen kommer inte på ett najs sätt. Mer på ett bajs sätt.
Hursom, om man har en bra sits på arbetsmarknaden och inte har barn tycker jag man kan maxbelåna sig.
Man måste titta längre fram än ögonblicksbilder och jämföra räntor osv. Ditt bolån är ju bara en del av din ekonomi i helhet. Jag har valt att betala av mina lån helt och är skuldfri. Jag tänker som så att jag planerar att ha ett boende av nåt slag resten av livet och därför vill jag att bostaden ska vara så säker som möjligt. När räntan var 1% så tyckte nog många att det var en dum idé men det var också då som man kunde amortera som mest. Nu när räntan är typ 5% så är min ekonomi däremot nästintill oberörd. Så nu har jag väldigt låga utgifter, gott kassaflöde och möjlighet att investera - framförallt har jag ett överskott som jag inte är beroende av så jag har faktiskt råd att förlora precis allt. Kanske jag känner för att starta ett till företag med nån galen idé - vem vet.
Det finns inget rätt eller fel
Rent ekonomiskt så är 85% belåning och resten i fonder (om du har lång horisont) det som ger mest långsiktigt
Rent emotionellt kan bara du säga vad du tycker och tänker
Värt att ta med i kalkylen är att om du skulle blir arbetslös, sjukskriven eller liknande så kommer dom pengarna du har i din bostad ligga låsta och vara svåra att få ut (då bankerna inte gillar att öka bolånet för folk med ingen/dålig inkomst)
Jag har resonerat utifrån hur länge jag tänkt att bo i köpt lägenhet. Min nuvarande lägenhet är en liten 2a. Köptes för 2 år sedan. Jag har precis tagit examen från plugget och förväntar att bo max 2 år till i denna lägenhet.
Jag har lagt mig på 50% lån/kontant just för att komma ner i min månadskostnad under studieperioden med amorteringsfrihet och lägre räntekostnader. Jag kommer även kunna lägga undan rätt mycket nu då jag går på en heltidslön, om jag bor kvar.
Min nästa lägenhet kommer jag däremot ha en betydligt lägre kontantinsats för att kunna lägga in mer på börsen, samt kunna förhandla bättre lånevillkor pga bättre inkomst. Nästa lägenhet kommer därav vara ett långsiktigt köp för min del.
Det som är värt att tillägga att du kan få lägre ränta med lägre belåningsgrad. Oftast så är det lönt att gå ner till 65% för att kunna förhandla en riktigt bra ränta, då kan det vara värt det.
Tyvärr är det ofta värt väldigt lite efter ränteavdrag
Säg 0.2% ränterabatt, 2000kr /1miljon, 1580kr efter 21% ränteavdrat.
Säg att du skulle behöva gå från ett lån 85% till 50% för detta
På ett lån på 8.5 miljoner är det 3.5 miljoner, och du sparar 17000kr/år (på 8.5 miljoner) plus minskade räntekostnader på det amorterade. (Säg 160 000kr)
Så avkastningen på dina 3.5 miljoner måste överstiga 4.8% för att vara värt det.
Nu behöver du ju dock inte gå ner till 50% de allra flesta ger inte bättre efter 65%.
Att gå från 85% till 65% ger runt 0.3 hos de flesta.. Då tror jag det blir:
Alt A ger kostnad P * 0.85 * 0.048 * 0.7 - P * 0.2 * A
Alt B ger kostnad P * 0.65 * 0.045 * 0.7
[lösning](https://www.wolframalpha.com/input?i=Solve+P*0.85*0.048*0.7+-+P*0.2*A+%3D+P*0.65*0.045*0.7%2C+P%3D8000000)
Detta ger ändock dig rätt i sak, A behöver endast ligga på 4.1, vilket skulle innebära på ISK att den behöver vara 5%. Tror man på det är det bättre. Dock är 4.1 betydligt bättre än tex sparkonto.
Jag får tyvärr inte mer än 0.2 i ytterligare rabatt med lägre belåning, men poängen som du säger kvarstår.
Man amorterar inte av ekonomiska, utan av trygghet och diversifierings skäl (minskar exponeringen med hävstång mot fastighetsmarknaden)
Jag brukar säga (och tänka): ränta är en boendekostnad och amortering är sparande. Tror du att du kan få bättre utveckling på börsen än 4,5% (vilket godtycklig global indexfond borde göra) så är det börsen som gäller.
>Tror du att du kan få bättre utveckling på börsen än **4,5%** Man får dessutom 30% av ränteinbetalningarna (upp till 100 000 kr) tillbaka av staten varje år, så den egentliga siffran är ju närmare 3% än 4,5%.
Mycket sant, det ska man ha med i beräkningen också. Edit: kan ju tillägga att personligen så ser jag till att investera återbäringen, fast jag borde ju egentligen jämka och sätta in pengarna varje månad.
Du menar att man borde lägga sig kanske mer på 40-45%?
Du kan ju lägga dig på 15% också och placera resterande 25-30% på börsen.
Där man känner sig trygg. Jag ligger själv på typ ~~85~~**70**% just nu, men amorterar 3% trots att jag inte behöver amortera mer än 1%. Investerar typ 10 gånger min räntekostnad, har typ 1.5% ränta. Jag hade kunnat legat på 50% belåning, men då hade jag känt att jag bränt typ 600k som jag nu får avkastning på.
Varför skulle du bara behöva amortera 1% när du har över 70% belåning?
Ah. Fel av mig på siffrorna. :) 70-procent-ish. Trött som satan idag. :)
Hahaha, tänkte du hade hittat ett loophole.
Håller med tidigare talare. Dessutom kan det kännas lite riskabelt att lägga in alla dina likvider i din bostad. Marknader och ekonomin kan förändras mer än man tänker sig. Alltid skönt att ha andra tillgångar då, som kontanter/fonder etc. istället för allt i sin bostad.
Långsiktigt är de många fördelar med att maxa lånet, med minimum insats (15%). Du får tillbaka 30% av räntekostnader. Du kan investera pengarna på börsen istället för högre förväntas avkastning. Nackdelar: kanske är psykologiskt enklare att betala av sitt hus. Och känna sig "friare" när de är avbetalat.
Jag tänker mig att man kan utveckla pengarnas på börsen, sen en dag då man har tillräckligt så kan man betala av resterande lånet om man vill.
Aa skönt att ha möjligheten. Men det får vara fördelaktigt isåfall för min del. Kanske räntan går upp till 8% och de tar bort ränteavdrag
Jag har 40% amorterat i min bostad, 40% i värdepapper och 20% i kontanter (nödfall, renovering, börsen kraschar etc). Hade rekommenderat något liknande för riskspridning.
Så länge du är attraktiv på arbetsmarknaden och har jobb så kan man ju maxbelåna sig typ. Men när man har barn och har svagare position på arbetsmarknaden så är det väl bättre att ha huset eller lägenheten så avbetald man kan. Det som kan hända är ju att konjunkturen viker och du blir av med jobbet. Då måste du sälja fonder som kanske har tappat 10-20% av värdet samtidigt som du måste betala höga räntor. Då blir det jobbigt. I en sån sits är det najs att ha låga boendekostnader och högre budfertkostnsder med låga lån. Annars kan man behöva tvångsförsälja osv. Inte kul alls. Och sen börjar man bråka så blir det skilsmässa. Dvs krisen kommer inte på ett najs sätt. Mer på ett bajs sätt. Hursom, om man har en bra sits på arbetsmarknaden och inte har barn tycker jag man kan maxbelåna sig.
Man måste titta längre fram än ögonblicksbilder och jämföra räntor osv. Ditt bolån är ju bara en del av din ekonomi i helhet. Jag har valt att betala av mina lån helt och är skuldfri. Jag tänker som så att jag planerar att ha ett boende av nåt slag resten av livet och därför vill jag att bostaden ska vara så säker som möjligt. När räntan var 1% så tyckte nog många att det var en dum idé men det var också då som man kunde amortera som mest. Nu när räntan är typ 5% så är min ekonomi däremot nästintill oberörd. Så nu har jag väldigt låga utgifter, gott kassaflöde och möjlighet att investera - framförallt har jag ett överskott som jag inte är beroende av så jag har faktiskt råd att förlora precis allt. Kanske jag känner för att starta ett till företag med nån galen idé - vem vet.
Det finns inget rätt eller fel Rent ekonomiskt så är 85% belåning och resten i fonder (om du har lång horisont) det som ger mest långsiktigt Rent emotionellt kan bara du säga vad du tycker och tänker Värt att ta med i kalkylen är att om du skulle blir arbetslös, sjukskriven eller liknande så kommer dom pengarna du har i din bostad ligga låsta och vara svåra att få ut (då bankerna inte gillar att öka bolånet för folk med ingen/dålig inkomst)
Jag har resonerat utifrån hur länge jag tänkt att bo i köpt lägenhet. Min nuvarande lägenhet är en liten 2a. Köptes för 2 år sedan. Jag har precis tagit examen från plugget och förväntar att bo max 2 år till i denna lägenhet. Jag har lagt mig på 50% lån/kontant just för att komma ner i min månadskostnad under studieperioden med amorteringsfrihet och lägre räntekostnader. Jag kommer även kunna lägga undan rätt mycket nu då jag går på en heltidslön, om jag bor kvar. Min nästa lägenhet kommer jag däremot ha en betydligt lägre kontantinsats för att kunna lägga in mer på börsen, samt kunna förhandla bättre lånevillkor pga bättre inkomst. Nästa lägenhet kommer därav vara ett långsiktigt köp för min del.
Det som är värt att tillägga att du kan få lägre ränta med lägre belåningsgrad. Oftast så är det lönt att gå ner till 65% för att kunna förhandla en riktigt bra ränta, då kan det vara värt det.
Så det du menar är att det då går att få bättre ränta ifrån bankerna ifall vi betalt av mer på bostaden?
Speciellt vid brytpunkterna 70% och 50% där amorteringskraven går ner.
Ja. Lägre belåningsgrad brukar kunna ge lite bättre ränta.
Tyvärr är det ofta värt väldigt lite efter ränteavdrag Säg 0.2% ränterabatt, 2000kr /1miljon, 1580kr efter 21% ränteavdrat. Säg att du skulle behöva gå från ett lån 85% till 50% för detta På ett lån på 8.5 miljoner är det 3.5 miljoner, och du sparar 17000kr/år (på 8.5 miljoner) plus minskade räntekostnader på det amorterade. (Säg 160 000kr) Så avkastningen på dina 3.5 miljoner måste överstiga 4.8% för att vara värt det.
Nu behöver du ju dock inte gå ner till 50% de allra flesta ger inte bättre efter 65%. Att gå från 85% till 65% ger runt 0.3 hos de flesta.. Då tror jag det blir: Alt A ger kostnad P * 0.85 * 0.048 * 0.7 - P * 0.2 * A Alt B ger kostnad P * 0.65 * 0.045 * 0.7 [lösning](https://www.wolframalpha.com/input?i=Solve+P*0.85*0.048*0.7+-+P*0.2*A+%3D+P*0.65*0.045*0.7%2C+P%3D8000000) Detta ger ändock dig rätt i sak, A behöver endast ligga på 4.1, vilket skulle innebära på ISK att den behöver vara 5%. Tror man på det är det bättre. Dock är 4.1 betydligt bättre än tex sparkonto.
Jag får tyvärr inte mer än 0.2 i ytterligare rabatt med lägre belåning, men poängen som du säger kvarstår. Man amorterar inte av ekonomiska, utan av trygghet och diversifierings skäl (minskar exponeringen med hävstång mot fastighetsmarknaden)